TRAMSA tram3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.); jfr TRAMS.
(vard.) prata strunt l. hit o. dit; flamsa; krångla l. tjafsa; äv.: vara l. uppträda fånig(t) l. ”larvig(t)”; särsk. i uttr. tramsa med ngn, tramsa om ngt; äv. refl. Tramsa (dig) inte nu! Tramsa .. (dvs.) pjollra. LoW (1889). De har hållit på och tramsat om dikter och begåvning här så jag inte fått en syl i vädret! Anderberg NiklFig. 14 (1950). Lägg av att tramsa med tjejerna. Ge dig ut på havet! Hesslind Sista 103 (1974). Eftersom .. (polisens tipstelefon) är alldeles ny är det en del personer som ringer och tramsar sig. SDS 1 ⁄ 3 1986, s. 29. Där ska jag stå och tramsa med pressen, slänga käft, skratta, driva med alltihop. Malmsten DagKastanj. 157 (1994).
Ssgr (vard.): A: TRAMS-BYXA, se B.
B: TRAMSE-BYTTA. tramsig person. Lundell (1893). Visserligen framstår Pär Silje som avundsvärt lärd, ekvilibristiskt ordbegåvad och kvick i tanken, men samtidigt är han en tramsebytta. SvD 26 ⁄ 4 1993, s. 22. —
-BYXA. (trams- 1950 osv. tramse- 2000 osv.) tramsig person. SAOL (1950).
Avledn.: TRAMSERI104, n. trams, tramsande. Varenda kväll som pigan gick till ladugården .. så smög Oskar efter och nu en tid hade han varit rent befängd med detta tramseri. Karlfeldt NisseT 138 (1936). Firman är irriterad över massmediernas intresse (för vinleveransen). – Det här är ett stort tramseri utan allmänintresse. SDS 21 ⁄ 9 1987, s. 20.
