TRANSPARENS -parän4s l. -raŋ4s, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. transparenz, eng., fr. transparence; av mlat. transparentia, till transparens (se TRANSPARENT, adj.)]
egenskapen l. förhållandet att vara transparent, genomskinlighet; äv.: siktdjup; äv. i bildl. anv., dels i fråga om konstnärligt alster: klarhet (se KLARHET, sbst.2 7 a), dels i fråga om information o. d.: öppenhet. WoJ (1891). För de veka, unga formerna är marmorns hvithet och dess transparens det enda värkligt lämpliga materialiet. FinT 1896, 2: 385. Sambandet mellan sjöarnas transparens, vattnets färg och sjöarnas läge i nederbördsområdet behandlas. SvGeogrÅb. 1938, s. 208. Behandling av tänder in vitro med fluor .. visade knappt märkbara förändringar i färg och transparens. SvTandläkT 1950, s. 547. SvD(A) 1958, nr 264, s. 4 (i fråga om prosadikt). Nyckelordet i EG-Efta-relationerna för dagen tycks vara ”transparens”, lika löftesrikt och lika luddigt som glasnost. SvD 13 ⁄ 6 1988, s. 29. Det är bra om vi får en ökad transparens när det gäller information och budgivning. GbgP 20 ⁄ 5 2003, s. 31. —
