TRANSPOSITION tran1sposiʃω4n l. -pω- (-tschón Dalin(1854)), r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[sannol. av t. l. fr. transposition; av senlat. transpositio (gen. -ōnis), vbalsbst. till transponere (se TRANSPONERA)]
handlingen att transponera; omflyttning l. överflyttning l. omkastning o. d.; äv. konkret. (Att Verelius) gjort en transposition af böckerna (i universitetsbiblioteket) icke efter den föreskrifna katalogen, utan efter egen method. Annerstedt UUH II. 2: 334(cit. fr. 1682). Particlarnes större eller mindre flyttning eller transposition. Wallerius Tank. 107(1776). Transposition är en så kallad felkoppling i hjärtat och vid operation, enkelt uttryckt, flyttar man blodkärlen till deras rätta plats. DN 27 ⁄ 2 1992, s. B9. — särsk.
a) (†) motsv. TRANSPONERA a: omkastning; särsk. i fråga om ordföljd: inversion (se d. o. 1 (slutet)). FörarbSvLag 2: 20(1694). Högström Lapm. 68(1747; i fråga om bokstäver). För Meterns och välljudets skull nyttjar Skaldekonsten ofta .. starka Transpositioner, hvilka språkbruket i obunden skrift ej tillåter. Moberg Gr. 55(1815). Omvänd ordföljd (Inversion, Transposition) är .. en förändring eller omflyttning af den naturliga, så att predikatet ställes framför subjektet, styrd kasus framför verbet eller prepositionen. Enberg SvSpr. 303(1836). Jag tror, att .. (verserna) genom transposition af några ord, eller genom utbyte af ett epithet mot ett annat, kunde bli, om ej vackra, dock korrekta. 3SAH XLVII. 2: 87(1836).
b) (numera bl. mera tillf.) mus. motsv. TRANSPONERA b: transponering. Londée Kellner 37(1739). Herr Rousseaus nya system at skrifva noter, har den fördel, at man aldrig behöfver mödan och bekymret med transpositionen, emedan det gjör musiken lika noterad och lika tjenlig til alla möjliga toner, blott man ändrar en enda bokstaf. Envallsson 329(1802). KyrkohÅ 1926, s. 185.
