TRAUMATISERA tra͡u1matise4ra l. tra͡ω1m-, v. -ade.
Etymologi
[jfr d., nor. traumatisere, t. traumatisieren, eng. traumatize; av gr. τραυμἀτίζω, sårar, skadar, avledn. av τραῦμα, sår (se TRAUMA)]
1) med. med avs. på person l. djur l. kroppsdel o. d.: tillfoga l. vålla trauma (se d. o. 1); särsk. (o. i sht) i p. pf. l. p. pr. Experimentellt har man på ett mycket stort antal traumatiserade djur aldrig sett ett enda fall av svulstbildning såsom följd. LbKir. 1: 622 (1920). Tårvägarna härbärgera alltid bakterier, det traumatiserande föremålet kan stundom bära sådana på sin yta. Löwegren Oftalm. 233 (1923). (Försämringen beror på) att de båda klammerarmarna .. vid protesens insättning och uttagning traumatiserar stödvävnaderna. SvTandläkT 1950, s. 344.
2) psykol., psykiatr. vålla l. förorsaka trauma (se d. o. 2) hos ngn; äv. (i sht vard.) i försvagad anv.; särsk. (o. i sht) i p. pf. l. p. pr. Många tidiga sinnessjukdomar och psykiska traumatiseringar har .. blivit diagnosticerade och tagna under behandling. SocÅb. 1945, s. 89. Traumatiserande upplevelser från tidiga barnaår. SvD(A) 12 ⁄ 6 1964, s. 7. (Psykologen) tror att invandrare kan ha lättare att få kontakt med traumatiserade flyktingar. GbgP 16 ⁄ 5 1999, s. 15.
