TRIVIALIST triv1ialis4t, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. trivialist; till t. trivial, adj., förled i trivialschule (se TRIVIALSKOLA), efter mönster av andra ord på -ist, t. ex. APOLOGIST]
(förr) elev i trivialskola; jfr apologist 2, civilist 2. BtHforsH 2: 3 (c. 1757). Trivialister .. (dvs.) de som begagna undervisningen i Skolans alla Läroämnen. BetUnd. 1828, Lit. B, s. 1. Att trivialisterna voro stridslystna och ofta inläto sig i fejd med gesäller .. och andra ynglingar, som icke gingo i trivialskolan, hörde till tidens ton. Västerb. 1924–25, s. 306.
