TRIVIUM tri4vium, n.; anträffat bl. i sg. obest.
Etymologi
[liksom t., eng., fr. trivium, av lat. trivium, trevägskorsning; ssg av TRI- o. lat. via, väg (se VÄG). — Jfr TRIVIALSKOLA]
1) (†) korsning där tre vägar möts. Den som åstundar att få veta .. sitt blifvande yrke .. skall fasta 3 Thorsdagar och på aftonen den tredje gå till ett Trivium. Rääf Ydre 1: 105 (1856). I (det danska samhället) Viby fanns 1863 endast en ”Kro” i trivium vid stationen. Ymer 1923, s. 104.
2) om under medeltiden l. antiken (i Rom) förekommande (skolsystem med) undervisning i tre (grundläggande) läroämnen l. vetenskaper (: grammatik, retorik o. dialektik); jfr TRIVIALSKOLA. Geijer I. 1: 192 (1845). (Skolarerna) vill på annan ort och annan tid / Jag lära känna, sedan först de lyktat / Sitt trivium och sitt quadrivium! Atterbom FB 156 (c. 1855). Från omkr. 400 e. Kr. gällde som fria konster sju ämnen: grammatik, dialektik, retorik, trivium, vilka lärdes i elementär-(trivial-)skolan, och aritmetik, geometri, musik, astronomi, quadrivium, vilka lärdes i den högre skolan. 3NF 7: 1153 (1927). (Inför förväntade katastrofer vid millennieskiftet år 1000) släppte (lärare) skolbarnen fria – det fanns väl ingen mening med vare sig trivium eller quadrivium när världen ändå skulle gå under. SvD 6 ⁄ 9 1996, s. 4.
