TRÅK trå4k, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr nor. nn. tråkk; till TRÅKA]
1) (numera mindre br.) motsv. TRÅKA 2: mödosamt l. hårt arbete, slit, knog; äv.: besvär l. obehag, tråkighet (se d. o. 1); särsk. i den tautologiska förb. tråk och bråk (jfr BRÅK, sbst.1 5). (Paradisfågeln) Skyyr Jordens Träck och Trååk och helst i Högden lefwer. Spegel GW 211 (1685). Ditt tråk och bråk med schola och arbete för brödföda grämer mig. FoU 20: 132 (1844). (Runeberg hade) varit utsatt för diverse tråk, än hade .. rottor förstört några hundra exemplar af hans egna förlag .. än (osv.). Runeberg AntRunebg 149 (c. 1878). Så ha åren gått under mer eller mindre tråk och besvär med vardagarnas timliga bestyr. Berg Almquist 351 (1928). IllSvOrdb. (1964).
2) motsv. TRÅKA 4: tråkighet (se d. o. 2) l. tristess. Pedanteriets tråk. Thorild (SVS) 3: 428 (c. 1790). Att den nedra våningens mörker och tråk föga behöfde inverka på den öfras ljusa trefliga rum. Runeberg AntRunebg 104 (c. 1878). Naturligtvis var det tråkigt (på bjudningen), men han .. avvinner även tråk de små distraktioner som sätter sprätt på minutvisarna. Hedberg SvDygd. 147 (1965). Äldre (TV-tittare) förväntas bara tycka om tråk. DN 24 ⁄ 2 2003, s. B4.
SAOB
