(numera bl. mera tillf.) trötthet (se d. o. 1); äv. (särsk. i förb. med prep. på l. vid): trötthet (se d. o. 2). Detta spaserandet .. (har) bragt mig uti en mäkta stor trötna. Österling Ter. 2: 153(1700). Den lärare, som klagar öfver tröttnad att undervisa uti elementerna, den förråder derigenom, att han hvarkin har håg .. för sitt kall, eller insigt i dess väsende. Hazelius Lärov. 27(1846). Solgasset och tröttnaden drefvo henne likväl till sist på hemvägen. Wahlenberg StorM 103(1894). Det finns en tydlig tröttnad hos de europeiska folken på högerns politiska lösningar. SvD 8 ⁄ 6 1997, s. 2.
SAOB
