publicerad: 2009
TUNGUS tuŋgɯ4s, m. ⁄ ⁄ ( ig.); best. -en; pl. -er; förr äv. TUNGUSER l. (i bet. 2) TUNGUSIER, m. ⁄ ⁄ ( ig.); pl. =.
Ordformer
(tungus 1820 osv. tunguser, sg. 1813. tunguser, pl. 1725 osv. tungusier 1811–1862)
Etymologi
[jfr dan., nor. tunguser, eng. tungus; (sannol. gm förmedling av t. tungus) av ry. tunguz; möjl. av turk. spr. toŋguz, svin (med syftning på svinhållning hos tunguserna)]
1) (mans)person tillhörande l. stammande från det folk som talar det tungusiska språket evenki, o. som lever (ett nomadiserande liv) främst i nordöstra Sibirien, evenk; i pl. ofta sammanfattande, om evenkerna. Som desse Tunguser äro blandt alla migh bekanta desse Fålcker dät aldra storhiärtigaste och Genereusaste så hafwa dee (osv.). Molin BerStTart. 25 (1725). I ett skåp (på ett museum) var en tunguser uppstäld i hela sin skrud. Livijn Bref 106 (1813). Tunguserna vid Amur och öfre Jenissei äro fränder till Kinas herskare, mantschufolket. Svensén Jord. 418 (1886).
a) (†) om författare med från fosforisterna avvikande stilideal vars vitterhet enl. fosforisterna präglades av tröghet l. kyla l. banalitet o. d. Polyfem I. 8: 3 (1810). Det enformiga sladder, som .. blifwit upprepadt, fastän endast af Tunguser, emot bruket af Ottave Rime, Hexametrer, Sonnetter o. a. är .. icke grundadt på minsta i sakens natur liggande skäl. SvLitTidn. 1813, sp. 694. MarkallN 1: 4 (1820). jfr Holm BevO (1960).
b) (numera bl. i vissa kretsar) om person (urspr. om student i Uppsala) som saknar sinne för l. lust till nöjen l. sällskaplighet, enstöring, tråkmåns, döddansare. CVAStrandberg 5: 212 (1862). Vi finnar kunna ej roa oss såsom .. (tysken) även om vi icke tillhöra tungusernas kategori bland våra egna landsmän. Lampén TLandsFinl. 2 (1918). Därtill kom, att han under Uppsala-tiden ingalunda var någon ständigt innesittande tungus utan levde med bland sina studiekamrater och sin nation, vid festliga tillfällen glad bland de glada. ÅbSvUndH 63: 134 (1942). Hälsingkroniterna voro i allmänhet inga tunguser utan hade god aptit på livet och förmåga att förena det nyttiga med det nöjsamma. LundagKron. 3: 310 (1955).
Avledn.: TUNGUSISK, adj.
1) till 1: som tillhör l. härstammar från l. utmärker l. har avseende på tunguserna l. deras kultur l. språk. Stiernstolpe Ballenstedt 1: 66 (1819). Tungusiska familjer ströva fritt omkring mellan Ob och Jenisei. Donner Sib. 24 (1933).
2) i nedsättande anv.
a) (†) till 2 a, i fråga om (person med) konstnärligt arbete som enl. fosforisterna saknar andlig lyftning, tung, trög. Tycker ej du .. att detta wackra poem har samma anda, som råder i den Tungusiska Skaldekonsten? Polyfem I. 8: 2 (1810). Nordensvan SvTeat. 1: 134 (1917).
b) (numera bl. i vissa kretsar) till 2 b: tråkig, dyster, särsk. om person: som beter sig ss. l. är en tungus. Vägarne se nu ”tungusiska” ut som en pessimistsjäl: dystra, isiga och slaskiga. Virén Skizz. 54 (1890). (Han) ansågs .. tråkig och tungusisk. Abenius Drabb. 15 (1950). —
TUNGUSISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
2) särsk. till 1: altaiskt språk av den tungusiska språkgruppen, evenki. Palmblad HbGeogr. 1: 120 (1826). (Castrén) trodde, att han direkt forskade efter det finska språkets och folkets ursprung, när han sysslade med mongolskan eller tungusiskan. Donner Sib. 72 (1933).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content