SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2009  
TUSENDE 3sende2, äv. 400, räkn.2
Ordformer
(tusen- i ssg 1697 (: tusendelar) osv. tusende (-dh-) 1553 osv. tusendeste 1699, 1729)
Etymologi
[fsv. thusande; avledn. av TUSEN, räkn.]
ordningstal till grundtalet TUSEN(DE): som har nummer tusen i en fortlöpande ordningsföljd l. som intager ett mycket högt nummer i en dylik; jfr TUSEN I 2. RA I. 1: 621 (1553). Hvad jag vågar för tusende gången upprepa är fred. Rosenstein 3: 356 (1788). Året efter Christi börd thet Ett Tusende Sjuhundrade Nittionde Nionde. TornSp. 1799, Utm. s. 10. (En) spettkaka .. kommer att skänkas till den tusende kund som i filialen köper för minst 2:- kr bröd. SDS 19 ⁄ 10 1927, s. 1. — jfr SJU-, TIO-TUSENDE m. fl.
Ssg: TUSENDE- l. (o. numera vanl.) TUSEN-DEL. så stor del av ngt som fås, då det delas i tusen (ungefär) lika stora delar; äv. i allmännare l. oeg. anv., ss. beteckning för en mycket ringa del av ngt. Thetta är icke tusende delen af hans handel. VgFmT I. 10: 77 (1565). För Gudh har jag låfvatt att älska dig i nödh och i lust, dätt skall jag och aldrig manquera, om min krop än i tusendelar portageras skall. Stenbock o. Oxenstierna Brefv. 1: 138 (1697). Allting .. vägs på tusendelen av ett milligram. Hallström Händ. 59 (1927). jfr sex-tusendel m. fl.
Spoiler title
Spoiler content