SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2010  
TYNGA tyŋ3a2, r. l. f.; best. -an; pl. (†) -er (G1R 12: 261 (1539)) l. -or (Risingh KiöpH 64 (1669: landztyngior)).
Ordformer
(-a 1539 osv. -ia (-ja) 1645 (: tyngio, obl. form)–1741)
Etymologi
[sv. dial. tynga; jfr fd., d. tynge, fvn. þyngjan, f. (nor. nn. tyngje, tynge); till TUNG]
1) (†) tyngd (jfr TUNGA, sbst.3 1); äv.: dels börda (se BÖRDA, sbst. 2), dels mer l. mindre bildl., om tyngande känsla i bröst l. huvud (jfr TUNGA, sbst.3 2 b). Dahlstierna (SVS) 317 (c. 1696). (Sv.) Et punds tyngja, (eng.) A pound weight. Serenius (1741). En svår tynga i hufvudet. Calonius 4: 277 (1797). (Större ammunitionsutrustning) medför .. ej någon ökad ”tynga” för krigaren. SD(A) 1 ⁄ 12 1899, s. 2.
2) (numera föga br.) om förhållandet att betungas l. tryckas av ngt l. ngn, belastning (jfr TUNGA, sbst.3 3); förr äv.: pålaga, onus (jfr TUNGA, sbst.3 4). Att han schulle lata leggie eder nogre vtilbörlige tynger och beskatninger vppå. G1R 12: 261 (1539). Dina (skol)barn (har) i stället att vara dig en tynga .. blifvit dig ett nöje. Bremer Brev 4: 386 (1865). Östergren (1964).
Spoiler title
Spoiler content