[jfr d. tyrannisere; sannol. av t. tyrannisieren, av fr. tyranniser l. mlat. tyrannizare; jfr gr. τυραννίζειν; till TYRANN]
fara hårt l. hänsynslöst l. brutalt fram, härja, orsaka skada l. förstörelse l. plåga; äv.: handla egenmäktigt l. rått l. grymt; äv. (o. numera i sht) med obj.: behandla grymt, förtrycka, underkuva, äv. försvagat: hunsa l. köra med l. genomdriva sin vilja gentemot o. d.; förr äv. med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av med l. (e)mot l. på l. över, äv. mer l. mindre bildl. Wij tyrannizera icke eller driffua folkit medh bann eller annat fåfengt regimente. Gl2Kor. 5: 11(NT 1526). Att effter oss är alle nogh kunnogt och openbart, huruledes at .. konung Christiern hafver .. hemmeligen tyrannizerat medh alle Sveriges inbyggiere, therföre vi (osv.). RA I. 1: 549(1547). Påfwarna i Rom, aff hwilken nästan ingen på någre hundrade Åhrs tijdh lefwat hafwer, som icke förfolgde the Christne, och tyrannicerade emot them medh Mord, Rooff och Brand. Schroderus Os. 2: 788(1635). Åthskilliga gånger .. som han för ringa orsack skull på henne (dvs. hustrun) tyranniserat. VDAkt. 1685, nr 205. Han hade i sinnet at tyrannisera öfwer osz. Lagerström Holberg Jeppe 52(1735). Han var ett illa uppfostrat barn, som .. fick göra allt vad han ville, tyranniserade föräldrarna, i synnerhet den stackars modern. Lagergren Minn. 6: 141(1927). (Chaplin) är nutidsmänniskan, förförd och tyranniserad av maskinen. Ruin SjunknH 71(1956).
