om person: som utmärker l. utgår från en tyrann (se d. o. 2), grym, brutal, hänsynslös; särsk. om härskare l. styresman (äv. om regim): egenmäktig, despotisk, förtryckande; äv. ngt försvagat: som gärna vill bestämma över andra, dominant, härsklysten; äv. i överförd anv., särsk. om (ngns) handling(ssätt) l. beteende l. sinnelag o. d.; jfr TYRANNELIG, TYRANNISKLIG. G1R 1: 296(1523). Dogh skall barnaagha haffua sitt retta mååth och ickie wara for hårdh och Tÿrannisk, wthan faderligh. LPetri Œc. 48(1559). (E. XIV har) altid haft en ond och tyrannisk natur, benägen til monga laster och odygder. RA I. 2: 319(1569). (Bl. a. på detta sätt) förbryta Konunga söner och Arffurstar rätt thera till Konungarijket och Furstendöme thera: .. Än the grymme och tyranniske äro emoot Almoga sinom, och bruka wåld för lagh. Lagförsl. 10(1609). (Vem som skall få vara författare) skulle en liten tyrannisk pedant blindt få afgöra. Thorild (SVS) 3: 8(1791). Min goda Alice, jag kände ditt tyranniska och grymma sinnelag. Därför varnade jag honom. Strindberg Dödsd. 62(1901). Erfarenheter från Afghanistan (visar) att problem inte alltid blir lösta bara för att USA störtar en tyrannisk regim. GbgP 16 ⁄ 10 2002, s. 27.
Avledn.: TYRANNISKHET, r. l. f. egenskapen att vara tyrannisk, grymhet l. härsklystnad. Tyranniskhet är att vilja herska genom medel, som dertill icke äro egnade. Modin Pascal 335(1890).
