SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2010  
TÄFSA täf3sa2, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(teffsa 1651. täfsa (-ffs-, -fz-) 1623 osv. täfz 1675. täpsa 1629)
Etymologi
[sv. dial. täfsa; diminutivbildning till TÄVA]
1) (†) (liten) tik; äv. ss. nedsättande benämning på kvinna; jfr HYNDA. (Han) klagadhe att hustru Margretha sylte quinna .. hafuer skält hanss hustru för en rofuerska och en täfsa. 3SthmTb. 13: 499 (1623). Att samme Täfz war swart och hafft en huith randh längz å Ryggen och om öronen. VDAkt. 1675, nr 300. SvTyHlex. (1872). — jfr RÄV-TÄFSA.
2) [sannol. elliptiskt för METAR-TÄFSA; eg. bildl. anv. av 1] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) metsläde. I det han tömde ut de svartbruna fiskarne och slängde .. (ryssjan) i täfsan. Sparre FimpSt. 108 (1915). SvFiskelex. (1955). — jfr METAR-TÄFSA.
Spoiler title
Spoiler content