SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2010  
TÖRHÄNDA tœr~hän3da2, förr äv. TORDEHÄNDA, adv.
Ordformer
(äv. skrivet ss. två ord. — tordehända 16881893. torhenda 17191724. törhända (-hen-) 1712 osv.)
Etymologi
[av tör resp. torde (se TÖR) o. HÄNDA]
(ngt ålderdomligt) kanske, möjligen; förr särsk. i förb. med efterföljande att-sats l. därmed likvärdig bisats; jfr (äv. i fråga om placering i satsen) KANHÄNDA, MÅHÄNDA. Torde hända wij kunna få tillfälle dem framdeles communicera. Schück VittA 2: 394 (i handl. fr. 1688). Torde hända at han redan uti hafsens diupa swalg är begrafwen. Ehrenadler Tel. 6 (1723). Dvergen bad, att han icke skulle fråntaga honom ringen, ty han sade sig, tordehända, kunna åter föröka sitt gods, om han kunde få behålla den. Cnattingius SnE 124 (1819). Törhända hava vi någon gång gjort hor i vårt hjärta, men icke med vårt kött. Lindström Vindsröjn. 8 (1939). Törhända hade begynnelseframgångarna varit över förväntan och insövt ockupationsstyrkan i säkerhet. HT 1950, s. 258.
Spoiler title
Spoiler content