publicerad: 2011
UNDERVISA un3der~vi2sa, v. -ade; förr äv. -te, -t, -t (pr. sg. -ar SalOrdspr. 22: 6 (öv. 1536) osv.; -er G1R 2: 131 (1525), Dalin (1855). — imper. undervis Psalt. 86: 11 (öv. 1536), Broocman TyUnd. 2: 43 (1808); undervisa Psalt. 119: 144 (öv. 1536) osv. — ipf. -ade Sahlstedt (1773) osv.; -te G1R 1: 40 (1522). — sup. -at Gal. 6: 6 (NT 1526) osv.; -t G1R 2: 119 (1525). — p. pf. -ad AOxenstierna 2: 193 (1614) osv.; -at Gal. 6: 6 (NT 1526); -t G1R 1: 211 (1524: wnderuiisthe, pl.), SAOL (1973)). vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE (se avledn.), -ARINNA (se avledn.), -ERSKA (†, LAHT 1884, s. 78).
Ordformer
(förr äv. v-, w-, -nn-, -dh-; -vis- (-u-, -w-, -ii-, -ij-) 1522 osv. -viss- (-u-, -w-, -ij-, -sz-, -szz-) 1525–1569)
Etymologi
[fsv. undirvisa; liksom d. undervise av mlt. underwīsen; jfr t. unterweisen (av mht. underwīsen); ssg av UNDER, prep. o. adv., o. VISA, v.]
1) (†) ge (ngn) underrättelse l. upplysning om (ngt), meddela (ngn ngt), underrätta l. informera (ngn) om (ngt); berätta (se d. o. I 3) (ngt) för (ngn); särsk. med en sats ss. direkt obj., äv. med enbart sådant obj. Sa(m)me dagh kom Jørien van sotte(re)n ffor rætte m(edh) niels arffwidzson och vnd(er)uiste radit at hans kranck borga(re) j aabo war ho(nom) ene merkelige su(m)mo peni(n)ge skyllog(er). OPetri Tb. 38 (1524). Ytt(er)me(re) wnd(er)uiste sa(m)me michel at han sa(m)ma gård såldt hade. OPetri Tb. 207 (1528). Iagh wil .. vnderwisa thet Pharao, och säya til honom, Mine brödher, och mins fadhers hws är kommet til migh vthaff Canaans land. 1Mos. 46: 31 (Bib. 1541). Torns collect skickas .. nu in, budhit bliffuer undervisat, huar hon skall leffuereras och Qvitteras. VDAkt. 1685, nr 91. Hialte underwiste Sigurd .. det han ärnade straffa en Fiende, som .. sökt at mörda honom. Mörk Ad. 1: 149 (1743). Till Thestberga skref han med huldhet och faderligt deltagande, undervisande henne, huru han icke kunde villfara hennes framstälda begäran. Strinnholm Hist. 3: 466 (1848). Forssell Hist. 1: 203 (1869). — särsk.
a) i sådana uttr. som undervisa ngn om ngt (jfr 2), undervisa ngt för ngn l. undervisa för ngn; äv. med saksubj. Ath thenna breffvisserscha Welbyrdiigh quinna hustrv merete .. wnderuiste mich om j godz som hennas Bonde pansatte her morten i sielagaarden för LX mark. G1R 1: 40 (1522). Att någre Prester haffwe vnderuist för eder, thet Per Nilsson skulle giffwe them förloff att Mässe på latine. G1R 15: 419 (1543). Att en af eders tienere .. är nu hem igen kommen och veet undervijse om någre lägenhetter och tijdender, som ther utte sigh tildragit hafve. G1R 21: 354 (1550). Ne(m)pde(s) desse 4 me(n)n til Vdra att besee der(e)ss åk(r)e dee trette om och sede(n)n vnd(er)uisze för r(e)tten. UpplDomb. 7: 165 (1569). Hans sednare yttranden i Rådet undervisa om hans tänkesätt. 2VittAH 13: 126 (1826, 1830).
b) (†) i uttr. undervisa sig vara, säga sig vara, upplysa om att man är. Sa(m)ma dagh kom mest(er) Hans mønst(er)sc(ri)ffue(re) for rætten och vnd(er)uiste sich wara alff g(re)ffuerådz fulmy(n)diga. OPetri Tb. 220 (1528).
2) bibringa (ngn) kunskap l. vetande l. insikt l. färdighet l. vägledning o. d., lära (ngn) ngt; särsk. dels i fråga om religiösa förh. (se a), dels i fråga om pedagogisk verksamhet (se b); särsk. i uttr. undervisa ngn om ngt (jfr 1 a) l. i ngt (se särsk. b α); äv. med satsformat obj. betecknande kunskapen osv.; förr äv. dels med indirekt obj., dels med saksubj.; äv. abs. (se särsk. b). Vnderwisa then rettferdiga så wexer han til. SalOrdspr. 9: 9 (öv. 1536). Doch lijkwel worto the gladhe, at han them the retta Läkiadomar vnderwijst hadhe. PPGothus Und. N 4 a (1590). De gamle (har), under roliga Dikter, liufliga Samtal, eller nöjsama Historier, underwisat folket om Dygden. Dalin Arg. 1: 3 (1754). Den nytta, vinst och nöje, som boken undervisar, är mångfaldig. Björnståhl Resa 1: 509 (1773). Må krigarguden / .. underwisa / Din själ i adlig dygd. Hagberg Shaksp. 1: 250 (1847). Då uppbådade han bönderna i häradet och undervisade dem, huruledes de skulle fördölja sig i skogen. Afzelius Sag. VIII. 2: 25 (1857). Riltuna är ju ingen kulturell enhet, undervisade fröken Tunegård leende. Boye Ast. 36 (1931). — särsk.
a) (i religiöst språk l. i fråga om kyrkliga förh.) visa (ngn) till rätta, vägleda l. förmana; förr äv. dels med två obj.: lära l. visa (ngn ngt), förklara (ngt) för (ngn), dels i uttr. undervisa ngn till ngt, i fråga om resultatet av undervisandet. Gudh hafuer migh vnderwijst ath iach ingen menniskia schall räkna meenligha eller oreena. Apg. 10: 28 (NT 1526). Underwisar man pilten ha(n)s wegh, så går ha(n) icke th(e)r ifrå när han gammal warder. SalOrdspr. 22: 6 (öv. 1536). Tu haffuer vnderwisat monga, och styrkt trötta hender. Job 4: 3 (Bib. 1541). Skriften är mägtig nog, til at underwisa osz til saligheten genom trona på Jesum Christum. Wallquist EcclSaml. 1–4: 336 (1668). Hwad är bannas? Högw. biskopen underwiste them, at thet är, när folcket kommer til sammans uti fylleri (osv.). KulturbVg. 1: 53 (1703). Dina barn .. kunna lära så mycket nyttigt, blifva tidigt visade till Kristum och undervista i hans ord, konfirmerade. Carlén Bull. 2: 76 (1847).
b) i fråga om pedagogisk verksamhet i skola l. inom skolväsende l. i skolmässiga former, i sht om lärare: lära (ngn) ngt; utbilda (ngn); äv. abs.: ge l. hålla lektion(er), meddela undervisning, äv. allmännare: ägna sig åt lärarverksamhet, inneha lärartjänst (jfr DOCERA, v.1 1); ofta följt av adverbial inlett av på l. i betecknande skola l. skolform o. d. Hon tycker om att undervisa. Han undervisar kvällstid på ett studieförbund. Jag undervisade vid universitetet på den tiden. Undervisar du på högstadiet också? Att de lätteligen bliva undervista både med ord och tjänlig exempel uti Uppsala schola. Samuelsson HALärovUpps. 59 (i handl. fr. 1595). At .. (lärarna) med lijka Flijt och Åhuga skole underwijsa sina ombetrodde Disciplar. Skolordn. 1693, s. A 4 b. För öfrigt undervis om kroppens och själens ans. Broocman TyUnd. 2: 43 (1808). (Tingstadius) undervisades i hemmet av fadern och besökte aldrig någon skola. 3SAH LXII. 2: 10 (1951). Han slutade att undervisa i aftonskolan och han kunde fritt följa sin lust för resor. SvLittTidskr. 1961, s. 193. De var utsända av organisationen Physicians for human rights, PHR, och undervisade eritreanska läkare och poliser från hela landet på universitetssjukhuset Orotta. DN 2/5 2009, s. A20. — jfr SAM-, SEXUAL-, SPRÅK-UNDERVISA. — särsk.
α) i fråga om undervisningsämnet, i förb. med prep. i (förr äv. uti). (Överste läsemästaren) skall .. vnderwisa och exercera vngdomen vthi den rätte Socratiska philosophia. Annerstedt UUH Bih. 1: 88 (i handl. fr. 1610). För dem, som ej äro nog underviste i Grammatiquen, synes detta skrifsätt åstadkomma stora svårigheter. Thorberg ÖsterlSpr. 19 (1785). Stundom smög hon sig ock till den afundade skolkammare, der en student .. underviste hennes yngre broder i Latin och Tyska. Atterbom Siare 2: 274 (1843). Viktigast av allt är grundliga kunskaper i ämnet man undervisar i. DN 17/8 2009, s. A19. — jfr SLÖJD-UNDERVISA.
β) i p. pr., i adjektivisk anv., i fråga om ngns framställningssätt: mästrande l. pekpinnemässig, docerande; äv. i överförd anv. Wägner Norrt. 59 (1908). (Hon) lyfte ett undervisande pekfinger och var ohjälpligt pedagogisk i rösten. Siwertz JoDr. 60 (1928). Fastän han talade så poetiskt om blommor och träd, föreföll hans röst torr och undervisande. Krusenstjerna Fatt. 3: 460 (1937). Hon talade vårdslöst och ansträngt, lite undervisande ibland och därför påfrestande. Arnér Finnas 122 (1961).
Avledn.: UNDERVISARE, m.//ig.
1) (†) till 2 (a), om person som bibringar ngn kunskap l. vägledning o. d. (jfr 2); äv. bildl. Thet tienar .. tigh wäl, at tu föllier tin vnderwijsare efter, och käppas med tine medlärjungar. Schroderus Comenius 736 (1639). Såsom jag .. med detta Företalet gjerna wille så hafwat, at Evangelium .. måtte blifwa ärkänt och antagit för wår rätta underwisare och ledsagare. Borg Luther 1: 8 (1753). Det gifs .. en Undervisare att rådföra, säkrare än alla öfriga: det är Erfarenheten. Leopold 3: 247 (1802). Han blef .. den förtrycktes försvar, den nödställdes hjelpare, den okunniges undervisare. 2SAH 19: 15 (1841). Agardh BlSkr. 1: 26 (c. 1855).
2) till 2 b: person som (yrkesmässigt) meddelar undervisning, lärare, pedagog; instruktör; förr äv.: monitör. Helsingius Kk 1 b (1587). Undervisare i Franska språket. DA 1808, nr 29, s. 11. Endast då han är upptagen i ett annat läslag, låter (läraren) en undervisare (förhöra). TLär. 1847–48, s. 42. Sedermera hafva två undervisare i kolning och bränntorfsberedning .. varit anställde i statens tjenst. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 1, Bil. 5 b, s. 31. De i tjänsten kringresande undervisare i boskapsskötsel m. m. SFS 1877, nr 10, s. 19. En DYRK-kurs i museiteknik har .. varit knuten till museet med i huvudsak Kulturens tjänstemän som undervisare. Kulturen 1972, s. 183. jfr skol-, slöjd-, språk-undervisare. —
UNDERVISARINNA, f. (†) till 2 a, b: kvinna som undervisar l. ger ledning o. d.; äv. bildl. Ur sin egen krets välja de sina undervisarinnor. Svensson Vexelund. 69 (1823). (Pallas Athena) ansågs för en beskyddarinna af och undervisarinna i slöjderna. Johansson HomIl. Uppl. 65 (1848). Rudin 1Evigh. 1: 79 (1870, 1878; om Bibeln).
Spoiler title
Spoiler content