[jfr t., eng. undine, fr. ondin(e); av nylat. undina, bildat av Paracelsus († 1541) till lat. unda, våg, bölja. — Jfr ONDULERA, v.1]
1) om (ss. kvinnligt uppfattat) mytologiskt väsen med hemvist i vatten (o. utgörande en av de fyra elementarandarna); vattenande l. vattennymf; äv. oeg., om badande kvinna. Phosph. 1810, s. 77. Jag tror att den blaserade icke skulle afhållas .. (från teatern) genom att se badande Undiner. Strindberg Brev 2: 242(1881). Undiner .. kallas hos Paracelsus kvinnliga elementarandar .. i vattnet, som gärna söka sig makar bland människorna. 2NF(1920). Nu steg en ljus undin ur källan. Hon förde oss i daggen till en bäck. Martinson GräsThule 37(1958).
2) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] (förr) om mindre glaskärl med lång, böjd pip (använd för ögonsköljning); jfr SIFON 1 f. Löwegren Oftalm. 455(1923).
