[sv. dial. undrom; jfr nor. dial. undren, undrig, undrug; eg. dativ pl. av UNDER, sbst.]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) förundrad l. fundersam l. förbryllad; äv.: rådlös. När the thetta sågho wordo the vndrom, försoffadhe och häpne. LPetri Psalt. 48: 6(1560). Undrom, (dvs.) rådlös. Lind(1738). Jag blef undrom öfwer den saken. Sahlstedt(1773). Modern blir nu mycket undrom, fadern frågar så och säger: (osv.). Collinder Kalev. 39(1948). Du gör mig verkligen undrom, klagade Lage. Ahlin GillGång 182(1958).
