[av lat. utrum, endera av två, substantiverat n. sg. av uter, vilkendera; besläktat med VARKEN]
språkv. genus omfattande de substantiv vilka (grammatiskt) ersätts av pron. ”den”, n-genus. Beckman SvSpr. 76(1904). I modern svenska är substantivet antingen utrum eller neutrum. Sjögren TermSpråkv. 56(1979).
