UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
(9 a) UT-UDDA. förse ((kant på) föremål) med (rad av) uddar (se udd, sbst.1 1 c); särsk. (o. numera bl., ngn gg) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som har försetts l. prytts med uddar, uddig (se uddig, adj.2 1 c); jfr udda, v. SvMerc. V. 1: 316 (1759). Ärtskocksbottnarne putsas wäl .. hwarefter de skäras krusigt; de bästa bladen utuddas. Sjöberg Singstock 88 (1832). Skinnklädseln är rikt utbildad med mässingsspik och med hängande utuddad kant. Fatab. 1940, s. 185.
