SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2013  
UTVÄNDIG ɯ3t~vän2dig, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. uth-, vt(h)-; -vendig (-w-) 15281819. -vändig (-w-, -gh) 1673 osv.)
Etymologi
[liksom d. udvendig av mlt. ūtwendich; till UT, adv., o. VÄNDA, v., i bet. 2 dock efter det motsv. t. auswendig]
1) som är belägen på utsidan, yttre; ss. adv.: på utsidan, utanpå; särsk. i förb. med l. motsatt: invändig; i sht förr äv.: som är vänd l. vetter utåt, utåtvänd; äv. dels i utvidgad l. överförd anv. (se a), dels bildl. (se b). Vthwändigh Lägerwärn .. kallas den som tå en befästadh Ort belägras .. giörs på then sijdan som vth åth Fältet wetter. Wärnskiöld Fortif. B 4 a (1673). Kanten på skärmen af en klädd hatt .. af sidensars eller oskuret sammet, garneras ut- och invändigt. MagKonst 1825, s. 31. Balkong och utvändig trappa gaf stil och behag åt det hela. De Geer Minn. 1: 133 (1892). Gamla krukor, som har varit använda förut, skall göras rena både invändigt och utvändigt, innan de användes på nytt. Ekbrant VVRumsväxt. 26 (1955). Han kan bli lite trög när han får springa i sin ensamhet, men brukar bita ifrån sig när det kommer häst utvändigt. GbgP 7/6 1996, s. 33. särsk.
a) i utvidgad l. överförd anv.: som gäller det yttre av ngt. Carlberg SthmArchitCont. A 4 a (1740). Genom utvändig rappning och putsning söker man skydda murytan mot väderlekens inverkan. ArbB 195 (1887). Fot- och krumcirklarna användas för kontrollering af arbetsstyckets mått, den förra för invändiga, den senare för utvändiga mått. 2NF 19: 227 (1913). För in- och utvändig restaurering av Ovanåkers kyrka infordras härmed anbud. DN(A) 21/5 1964, s. 30.
b) i bildl. anv., i sht förr särsk.: som saknar djup l. verkligt innehåll, ytlig. Förnufften kan ingen annan fredh begripa vtan then werdzliga och vthwendiga fredhen. OPetri 2: 66 (1528). För en utvändig betraktelse skall 1900-talet i sin uppgång .. synas hafva bringat Imperium Britannicum en lika stor och lyckosam chanse som de närmast föregående tvenne sekelöppningarne. Kjellén Storm. 2: 24 (1905).
2) (†) utantill (se d. o. 2). Ord från ord utwendigt (utantill) framsäga hela det N(ya) T(estamentet). SvLitTidn. 1819, sp. 615. Tittades af de fleste i papperet, när man rabblade upp detta, ehuru meningen väl varit, att man skulle kunna det utvändigt. Svanberg RedLefn. 28 (1882).
Spoiler title
Spoiler content