SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2013  
UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
(10 b) UT-VÄNTA. (numera mindre br.) vänta tills (ngt) inträffar l. tills (ngn) kommer, vänta ut, invänta; äv.: vänta till slutet av (ngt pågående). RP 8: 217 (1640). Iag seer mig eij kunna wthwänta Jonam Petrj, som är i Lundh. VDAkt. 1670, nr 35. Hon frågade artigt, om han ej ville stiga in ett ögonblick och under tak utvänta ovädret. Cederschiöld Riehl 1: 42 (1876). Två gamla män hade slagit sig ner i en röd stuga för att utvänta lifvets slut. Strindberg GötR 100 (1904). SAOL (1973).
(9) -VÄRDERA, -ing; -are (GbgP 29/12 1974, s. 2, osv.). (statistiskt) fastställa värdet av (ngt); äv. allmännare: bedöma värdet av (ngt); särsk. med obj. betecknande försök l. verksamhet; ss. vbalsbst. -ing, äv. konkretare, om resultatet. Vetenskapligt upplagda och utvärderade försök. Folksk. 1954, s. 202. (Hon) berättar att utvärderingen efter de tre försöksåren var så lyckad att engelska från ettan infördes i hela rektorsområdet. Vi 1989, nr 22, s. 28. I motiveringen till utnämningen framhålls studentinflytandet, särskilt systemet för att utvärdera kurser. SDS 8/12 1994, s. C1.
(12) -VÄRDSHUS~02 l. ~20. (numera i sht i skildring av ä. förh.) värdshus beläget i utkanten l. omgivningen av (större) stad. DA 1825, nr 202, s. 4. Trafiken .. (till friluftsområdet) är mycket stor under sommaren, ty där finnes ett livligt besökt utvärdshus, en stor dansbana (o.) åtskilliga tivolinöjen. FrSkånStäd. 138 (1932).
(2 d) -VÄRKA, v., äv. -VÄRKAS, v. dep. (†) i samband med (avtagande) värk lämna persons kropp; äv. (med anslutning till ut, adv. 9 d) ss. dep.: värka till slut l. färdigt. Fast om at i Begynnelsen kan förekommas, och mycken Wärck kan borttagas; Doch lijkwäl skeer det igenom Försummeligheet, sådant måste uthwärkas. Lindh Huuszapot. 13 (1675). En Hustru .. feck .. en blod kuhla, en tumma bredt öfwer nafweln, hwilken då han var utwurcken, äro utur samma blodköhl 30 små trinda stenar utkomne. HdlCollMed. 23/9 1735. En sticka, som utvärker ur fingret. Dalin (1855). Ahlman o. Forsman (1885).
(9 d) -VÄRPA. (numera bl. tillf.) om höns(fågel): inte längre lägga ägg, sluta värpa; särsk. (o. numera bl.) i p. pf. i adjektivisk anv.; förr äv. till ut, adv. 2 d: släppa ifrån sig (ägg o. d.), värpa. Hönan (har) warit först, som sedan vtwärpt ägg och vngar, efter Guds ordning. Bliberg Acerra 338 (1737). Ju närmare Hönan utwurpit, ju längre blifwer hon i boet tills hon änteligen med sidsta ägget, som och tages bort, blifwer aldeles liggande. HushBibl. 1755, s. 44. Qwinnan hade ett par marker smör, några tjog ägg, en utwärpt höna. Tengberg Helsingborg 62 (1869).
Spoiler title
Spoiler content