publicerad: 2013
UTVÄRTES ɯ3t~vær2tes, adv., adj. o. sbst. n. oböjl.
Ordformer
(ut- (v-, -th-) 1526 osv. vtt- (w-) 1559–1575. -värtes (-u-, -w-, -er-) 1526 osv. -värtis (-w-, -er-) 1526–1559. -värts (-w-, -er-, -tts) 1675–1727. -wartes c. 1535–c. 1550. -wartis 1526–c. 1550. -wärdes 1695)
Etymologi
[fsv. utvärtis; liksom fd. udvertes (d. udvortes), nor. bm. utverts, nor. nn. utvertes, utvortes av mlt. ūtwerdes, adverbiell bildning till fsax. ūt (se UT, adv.) o. werd, ward, adj. (se INVÄRTES); formen utwartes närmast utgående från mlt. ūtwart]
I. ss. adv.
1) (†) utåt. Prima kallas dett läger eller stånd, när man uthdragit sin Wärja, wänder äggen .. opp .. handlofwen aldeles utwärtes. Porath Pal. 1: A 1 a (1693). Wid ändan hafwa desze been (hos biet) twenne hakar, uddarne utwärtes wände. Triewald Bij 6 (1728).
2) till l. på l. tillhörande det yttre (av ngt), utanpå, på utsidan, utvändigt; ofta i förb. med l. motsatt: invärtes (se d. o. I 2). Tw bli(n)de pharisee, gör först reent thz som är inna(n) til j dryckekarit och j fatit, ath thz vthuertes är må och reent warda. Mat. 23: 26 (NT 1526). De dödas Grifter wäl utwärtes prydde stå. Frese Pass. 70 (1728). Bergqvara Slottsruin .. håller ungefär 70 fot i längd, 50 i bredd utvärtes. Sydow Lübke 665 (1871). Utvärtes ser familjen Hanssons hus ut som det alltid gjort, med källarvalven från 1200-talet bevarade. Expressen 12/6 2001, s. 8. särsk.
a) med syftning på utsidan av människokroppen; särsk. i fråga om (botemedel mot) sjukdom. Rom. 2: 28 (NT 1526). Menandes, at effter han vtwertes så herligh, sköön och deyelig war, skulle han och inwertes medh alle berömlige dygder .. wara begåfwat. Skytte Und. B 2 a (1604). The wärsta och wahnligaste Passioner, som Barnen utwärtes beswäras af, äro sårt Hufwud, smått Fnaszell, Skabb och Bölder. Aken Reseap. 213 (1746). De flesta ombord var plågade av smuts och ohyra, de ansåg att havsvatten är för ”starkt” för människokroppen – också utvärtes. Combüchen Byron 457 (1988).
b) (numera bl. tillf.) i fråga om hur ngns väsen l. karaktärsdrag l. själsförmögenheter l. sinnestillstånd o. d. framträder l. kommer till uttryck; till det yttre, på utsidan, utåt (sett). OPetri 1: 13 (1526). Mången prålar vthwärtes, och haar sorgen i hiärtat. Grubb 728 (1665). Uthwärtes een Engel, inwärtes een Ulff. Celsius Ordspr. 1: 199 (1708). Mig är .. icke rätt väl till mods, ehuru jag .. måste utvärtes hålla god mine. Atterbom Minn. 620 (1819). Pojken sa: Vad bryr de sig om Lotten. Invärtes! Hon svarade: Jag tar ajjöss utvärtes. Utvärtes ha de varit snälla och vänliga. Bergman LBrenn. 174 (1928).
c) (†) i fråga om ngt som tillhör l. gäller yttervärlden l. den profana verkligheten l. omgivningen o. d.: utanför; äv.: utifrån. Komma wij att sij Rijket uthwärtes, sij wij allestädes wara farligheet. RARP V. 2: 19 (1655). Fyratio dagar och fyratio nätter wistades wår Frälsare uti sin ökn. Långt ifrån at äga utwärtes nöjsamma tidsfördrif, tilbragte han hela then tiden med fastande. Bælter Christen 9 (1743, 1748). Så länge en eller annan gren af .. wetenskap eller konst ännu icke blifwer begripen i sin hela nationen befruktande .. kraft, så länge står den ännu utwärtes gent emot lifwet. SKN 1845, s. 273.
d) i mer l. mindre bildl. anv.; förr särsk.: utantill. Then (dvs. romarbrevet) wäl wärd wore ath en cristen men(n)iskia .. wiste henne oord frå oord vthwertes. FörsprRom. 1 a (NT 1526). Naturligtvis rabblar jag (läxan) invärtes, men ibland glömmer jag mig och rabblar utvärtes. Bergman Chef. 21 (1924).
II. ss. adj.
1) (†) motsv. I 1: som vetter l. riktas utåt. Må du i fächtning med förskränkter kropp, Armen med den uthwärtes Finten wäl uthsträckia. Porath Pal. 1: G 1 a (1693). Porath Pal. 2: B 2 b (1693).
2) motsv. I 2: som befinner sig i l. försiggår utanför l. utanpå l. utomkring ngn l. ngt; förr särsk. i fråga om ngt konkret: som tillhör l. befinner sig på utsidan, utanpåliggande, yttre; förr äv. dels i substantivisk anv. (jfr III), dels mer l. mindre bildl. Annerstedt UUH II. 2: 448 (cit. fr. 1696). Jernwågen .. som för sin wackra belägenhet och utwärtes prydnadt, gifwer Staden ett berömwärdt anseende. Cederbourg BeskrGbg 85 (1739). En pennings utvärtes form. 2VittAH 2: 88 (1787, 1791). Förakt .. för alla slags qväden, som, med ett ringa utvärtes omfång, endast gå ut på omedelbar yttring af lyrisk känsla och betraktelse. Atterbom Minnest. 2: 32 (1840). Den som känner .. till historiens metod inser .. att det ekonomiska ej är något utvärtes, materiellt eller tekniskt utan i stället något inre eller mänskligt, nämligen behovstäckning. Heckscher EoH 31 (1922). särsk.
a) motsv. I 2 a, i fråga om människas skepnad l. gestalt: yttre; stundom liktydigt med: kroppslig l. lekamlig; särsk. (o. numera bl.) i fråga om (hud)sjukdom l. botemedel mot sådan, särsk. i uttr. för utvärtes bruk. Svart Ähr. 67 (1560). Huruledhes man sigh medh the vthwertes Sulmer och Bölder förhålle och them läkia skal. Berchelt PestOrs. A 5 a (1589). Vthwertes Preserwatijff äro the, som Man icke tagher in vthi Maghan. Paulinus Gothus Pest. 75 a (1623). Jag (blev) ej warse något besynnerligen behagligt och täkt i hans utwärtes gestalt. Ekelund Fielding 432 (1765). Den, som lefwer i Guds Sons tro .. fruktar icke den timliga döden .. hans utwärtes menniska må förgås, förgängelsens welde sträcker sig endast till den synliga, bräckliga hyddan. Hagberg Pred. 2: 51 (1814). Läkemedel för utvärtes bruk. PatFass 1990–91, s. 22.
b) (†) uppfattbar l. synbar l. påtaglig; yttre; särsk. dels i uttr. utvärtes anständighet (se ANSTÄNDIGHET 3 slutet slutet), dels i uttr. utvärtes sinne (se SINNE, sbst.2 2); äv. dels (i uttrycklig motsättning till det själsliga l. andliga): timlig l. världslig, dels närmande sig l. övergående i bet.: som ej motsvaras av inre verklighet, som blott är yta, ytlig, skenbar; jfr c. Gudz rike kommer icke medh någhon vthwertes åthäffuor. Luk. 17: 20 (NT 1526). Fasta och lekamligha beredha sigh, är wel een vthwertes tucht. Cat. 1567, s. C 5 b. Änskiönt jag nu berörde peningar intet behöfde, tog jag them doch med frögd och ett vtwärtes skien an. Humbla Landcr. 204 (1740). En flyktig, utvärtes människa, som flaxar omkring på allt och dock är full af lättja och bekvämlighet. Rudin OrdUngd. 1: 66 (1894). En rent utvärtes ändamålsbetraktelse. Borelius Metaf. 315 (1895). Siwertz Fribilj. 28 (1943).
c) (†) som verkar l. försiggår l. existerar i yttervärlden l. omgivningen l. utom den egna kretsen; världslig; äv.: materiell; äv. mer l. mindre bildl.; stundom utan klar avgränsning från b. OPetri 1: 486 (1528). Konungsliget nampn och värdighet .. (är) af undersåterne vyrdede, så ath Gudh sielf synes hafve medhdelt them icke litet af sin uthvertes macht och välde på jorden. RA I. 3: 376 (1594). The uthwertes jordeska Elementer eller tingh (i nattvarden), naturligit brödh och wijn. KOF II. 2: 79 (c. 1655). Jag smakade mäst alla utwärtes nöjen. Dalin Arg. 1: 205 (1733, 1754). (M. Lamm) hörde förvisso inte till dem som var intresserade av maktens sken eller av en utvärtes maktställning. 3SAH LXI. 1: 48 (1950). särsk.
α) i fråga om (försök till) påverkan l. inflytande o. d.: som kommer utifrån, yttre; äv. i uttr. efter utvärtes anseende, till synes. Hafver man medh uthvärtis fordringh icke längre kunnat komma. LPetri Kr. 54 (1559). Vthwärtts Tröst. Preutz Kempis 78 (1675). Utwärtes orsak. Meyerson SerafimInstr. 50 (i handl. fr. 1761). På grund av den bekännelse, som de .. med ett ångerfullt och efter utvärtes anseende rätt omvänt hjärta gjort .. dömdes (osv.). KyrkohÅ 1930, s. 212. Att utvärtes våldsamheter och hemlig sorg bägge lägga lika grunder till ”bröstklimpar” av elak art. Fåhræus LäkH 2: 368 (1946).
β) som gäller l. hör hemma l. försiggår utanför den egna kretsen l. det egna riket o. d. Ett Regemente som bestrijdes aff vthwärtes Macht och tillijka qwälies aff inwärtes Oenigheet och Miszförstånd. Widekindi G2A 1 (c. 1676). Utvärtes krig och invärtes uppror .. allt var nu användt att störta Gustaf. Fryxell Ber. 3: 165 (1828). Kulturen 1965, s. 5.
III. (†) ss. sbst., motsv. I 2, II 2; ofta liktydigt med: utsida; yttre. Theras (dvs. skrymtarnas) vtwärtes är liuflighet, theras inwärtes är bitterhet. Scherping Cober 1: 209 (1734). Man har berättat osz, att Konungens utwärtes – i synnerhet hans anlete – warit .. både behagligt och obehagligt. SKN 1844, s. 282. Quennerstedt StrSkr. 1: 342 (1907, 1919).
Avledn. (†): UTVÄRTESHET, r. (†) till II 2 c: om ngts yttre manifestation, närmande sig dels bet.: världslighet l. jordiskhet, dels bet.: ytlighet l. sken. Rudin Kierkegaard 98 (1880). Den teologiska utbildningens oduglighet, utvärtesheten och den blott yttre observansen i gudstjänst och kyrkolif. KyrkohÅ 1914, s. 118. Pietisterna kunde icke låta sig nöja med kyrkokristendomen, som på många håll stelnat i en tom utvärteshet. KyrkohÅ 1942, s. 54.
Spoiler title
Spoiler content