-VARD -va2rd, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[ss. senare led i fsv. daghvarþer, natvarþer m. fl.; liksom i fd. dagorth, natwarth (d. davre, nadver) m. fl., isl. verðr, dagverðr, náttverðr m. fl. sannol. till den rot som äv. föreligger i VÄRD, gästgivare o. d. — Jfr DAGVARD, NATTVARD]