(ngt vard.) i förb. med svarsinterj., för att förstärka denna: bevars (se d. o. 10); äv. (o. numera bl.) i försvagad bet., för att modifiera l. gardera jakandet l. nekandet o. ange att det (i ngn mån) har mer l. mindre ofullständig l. inskränkt giltighet (särsk. för att förutskicka l. underförstå att ngt (bara) är någorlunda resp. inte riktigt är på efterfrågat vis); jfr JA I 1 d, JO, interj. osv. I 1 a β. Visst nog bör Sven mista nacken. Ja, vars. Den är en stor bof. Almqvist TreFr. 2: 26(1842). Existerar inte arbetets frihet här i landet? Jo vars, det gjorde det nog. Hellström Malmros 38(1931). – Är vi inte rätt sena? frågade Astrid. – Nej vars, sa Nils. Gustaf-Janson KärlekDec. 276(1959). Var det inte trevligt? säger Aina .. Jo vars, svarar Emilia. Jörgensdotter Bergdöttrar 80(2009).
SAOB
