bli l. vara varse; upptäcka l. märka (se d. o. 13); äv. i mer l. mindre bildl. anv. Nu .. utestänger du mig från både det ena och det andra, utan att likväl hos mig varsna hvarken feghet eller ohåga. Carlstedt Her. 1: 42(1832). Han varsnade .. en slags ton, ej olik den glada sommarvindens. Almqvist Kap. 64(1838). Då och då märkte man på en varsnad stormfogel, att det var åska i luften. Carlson Hist. 2: 506(1856). (Krysanteus) hade .. vid ett ögonkast öfver salen varsnat den unge presten. Rydberg Ath. 75(1876). Sofia Gumælius .. bortgång hör till dem, som varsnas vida, ty hon var en förgrundsfigur inom publiciteten. NordBoktrK 1915, s. 46. Pilten börjar varsna, att det är försåt och feghet, som omger honom. Björck K12Stövl. 11(1954). (Jag kan höra) hundens snusande andetag från gungstolen och varsna dess vaksamma bruna ögon följa våra rörelser. Gyllensten Huvudsk. 26(1981).
