[sv. dial. vasker; jfr nyisl. vaskur; av ovisst ursprung; jfr äv. fsv. ovaskeliker o. fvn. vaskligr]
(†) rask (se RASK, adj. 3) l. flink l. duglig. Verelius 285(1681). Then bullersamme Mars, een rät orolig Sälle, / Käck, Wasker, Trätedryg och stränger i sitt Wälle. Spegel GW 168(1685). The Swenska .. / På stunden sökte vp en kyn och wasker däka, / Som wärjan och Sin teen handterte lika snält. Kolmodin QvSp. 1: 242(1732).
SAOB
