VAST vas4t, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[fgutn. varst, jord, mark, sannol. eg.: inhägnad, stängsel, skydd; bildat med ett st-suffix till den rot som äv. föreligger i VÄRJA, v.]
(på Gotl., i sht förr) om av sten förfärdigad gärdsgård l. hägnad l. mur l. pir o. d. Vid bortröjdningen af en vast på en åker under en sten funna 30 st(ycken) silfvermynt. Schück VittA 8: 349 (i handl. fr. 1828). Fröjels fiskläge. Länningar med vastar av sammanförda gråstenar. Fatab. 1939, s. 88. Kyrkogårdsmuren är .. en präktig gotländsk vast, stengärdsgård, som skyddar från blåsten som nästan alltid pinar ön. SDS 31/10 1997, s. B1. — jfr STEN-VAST.
SAOB
