[liksom nl. vertugadijn av fr. vertugale, vertugadin, av ffr. verdugale, vertugalle, korrupt form av sp. verdugado, av verdugo, vidja, kvist, av verde, grön, av lat. viridis, dets., av virere, bli grön, grönska; av ovisst ursprung. — Jfr VIRSING]
(förr) om ett slags under 1500- o. 1600-talen använd (urspr. spansk) konformad styvkjol med insydda stöd av ståltråd l. valben o. d., klocka (se KLOCKA, sbst. 2 d β); jfr KRINOLIN 2, PANIER 3 a. Henrik III:s eleganta hofherrar .. dansa ringdans med hofvets damer, imposanta företeelser i tunnlika styfkjortlar – vertugaller – och med ärmarna utspända som jättestora fårbogar. Laurin KultHBilderb. 120(1905). Under renässanstiden öfverflyttades benämningen (klocka) på den tidens vertugal, ett slags krinolin, som bars närmast linnet, och till sist ärfdes namnet af det plagg, som kom i vertugalens ställe. Fatab. 1908, s. 6. Vertugalen, den spanskinspirerade styvkjorteln med spröt av valben eller järntråd. ÖgCorr. 27/12 1969, Bil. s. 4.
