publicerad: 2017
Ordformer
(veto 1747 osv. vetto 1840)
Etymologi
[jfr d., t., eng., fr. veto; av lat. veto, jag förbjuder, pr. ind. sg. 1 pers. av vetare; möjl. till den rot som äv. föreligger i gr. ἐτώσιος, fåfäng, fruktlös]
rätt (för stat(schef) l. myndighet l. beslutande församling l. annan makthavare) att förkasta ett förslag l. förhindra ett beslut l. förklara ett beslut ogiltigt, vetorätt; särsk. i förb. med sådana verb som använda l. äga; äv. i fråga om utövande av sådan rätt, i sådana uttr. som inlägga (i sht förr äv. sätta) sitt l. ett veto (mot ngt (l. ngn)), vägra att godkänna l. acceptera l. säga nej (till) (ngt (l. ngn)); särsk. (i sht i fackspr.) i uttr. dels absolut veto (jfr ABSOLUT, adj. 3), dels suspensivt veto (se SUSPENSIV); äv. oeg. l. bildl. Kommunalt veto mot friskolor. Presidenten hotade att använda sitt veto mot den nya lagen. (Låt honom) weta det, så sätter wähl han, som will och kan, et stort veto. Linné Bref I. 2: 99 (1747). (Rektor bör) äga Veto i afseende på afgången till Academie, så framt ynglingen är omogen. Tegnér (WB) 9: 360 (1843). Det var icke blott utsvältning, som hotade ryssarna genom svenska fartygs veto mot seglats emellan Sverige och Finland. Quennerstedt Torneå 2: 170 (1903). Tyvärr kunna icke kvinnliga medlemmar medfölja å örlogsfartygen. Chefens för kustflottan absoluta veto lägger här hinder i vägen; ej ens kvinnliga tidningsmän släppas ombord. VFl. 1937, s. 97. Om kyrkomötet någon gång borde ha rätt att inlägga sitt veto, så vore det väl, då det rör kyrkans innersta, hennes bekännelse. KyrkohÅ 1961, s. 120.
-RÄTT. rätt att inlägga veto. Att hvart yrke förbehåller sig ett visst antal representanter, och att detta .. har vetorätt i frågor, som röra dess grundexistens. Palmblad Norige 416 (1846). Den kommunala vetorätten .. innebär att en kommun kan säga nej till lokalisering av miljöstörande verksamhet. Åkerman Miljölex. (1991).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content