[jfr t., eng., fr. vidimus; av lat. vidimus, vi har sett, 1 pers. pl. pf. av videre (se VETA, v.1). — Jfr VIDIMATION, VIDIMERA]
(†) bestyrkande l. vidimering, särsk. i mer l. mindre tautologisk förb. med transumt; äv. om vidimerat utdrag (ur dokument l. handling o. d.) (jfr VIDISSE). Att wij någre hans köpe breff .. offuersee och läse och seden med wårtt pergamentz vidimus eller transsumpt confirmere och stadfeste wille. BtFinlH 4: 242(1564). Franciscus Gnöbels begärede ett vidimus vnder stadzens jnsegell på enn punct vthi enn rächning. 3SthmTb. 5: 330(1604). OxBr. 11: 309(1648).
