VILLA vil3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. VILL l. VILLE, r. l. m.; anträffat bl. i pl. -ar.
Ordformer
(villa (w-) 1801 osv. willar c. 1745 (: nyckel-willar))
(i ä. fackspr.) i fråga om lås: inrikte (se d. o. I 2), besättning (se d. o. II 1 b); förr äv. om motsv. del (inskärning l. dyl.) på nyckels ax. Nyckelns ax .. hade oräkneliga willor. Ödmann Hågk. 17 (1801). Låset (är) försedt med s.k. inrikte eller villa, d.v.s. en bleckremsa, hopböjd till en ring .. och fastlödd vid den ena af låshusets sidoplåtar. Inriktet omöjliggör att öppna låset med någon annan än den rätta nyckeln. Hector Husg. 97 (1904).
SAOB
