SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2017  
VIPPA, v.2 -ade. vbalsbst. -NING; -ARE (tillf., Hufvudstadsbl. 17/9 1988, s. 6, osv.)
Etymologi
[jfr sv. slang vippa, låna (pengar), vigga; sannol. variant av VIGGA, v.2]
(numera bl. i Finl.) låna (pengar). Topelius Dagb. 4: 257 (1840). Kan du vippa mig tjugu mark tils i morgon? Aho Hfors 111 (1893). Visst finns det situationer då en helt vanlig människa på nyktert huvud behöver vippa lite för en kort tid, och utan svårigheter kan återbetala skulden. Hufvudstadsbl. 13/11 2008, s. 2.
Ssg (numera bl. i Finl.): VIPP-LÅN. korttidslån. På våren 1923 hade .. (drängen) sparat ihop så mycket penningar, att han med anlitande av ett litet vipplån av sin husbonde kunde skaffa sig en kilnot. Fennia XLIX. 4: 70 (1929).
Spoiler title
Spoiler content