publicerad: 2017
VISKA vis3ka2, v.2 -ade; förr äv. VISKRA, v. -ade o. VISKAS, v. dep. -ades. vbalsbst. -AN (†, i ssgn ÖRE-VISKAN, Lucidor (SVS) 382 (1674; uppl. 1997), Kolmodin QvSp. 1: 9 (1732)), -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.), -ERSKA (tillf., Fröding Guit. 122 (1891) osv.); jfr VISK, sbst.1
Ordformer
(visk- (hu-, hv-, hw-, w-, -e-, -ss-) 1526 osv. wiskr- (hv-, hw-) 1703–1773. -a 1528 osv. -as 1666–1862)
Etymologi
[fsv. hviska; jfr fd., d., nor. bm. hviske, fvn. hvískre (nor. nn. kviskre); av ljudhärmande ursprung; jfr äv. mlt. wispelen, fht. hwispalōn (t. wispeln), feng. hwisprian, mumla (eng. whisper)]
1) om person: med talorganen frambringa ljud utan att stämbanden vibrerar, tala utan stämbandston; äv. dels allmännare: tala tyst l. lågmält, dels oeg. l. mer l. mindre bildl.; särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om röst l. stämma; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om viskad utsaga (jfr d); äv. tr. (se c). Jes. 29: 4 (Bib. 1541). Lögnen, Sveket och Smickret hviska; men Sanningen har stark lunga. Kellgren (SVS) 5: 607 (1792). Med hviskande stämma hon svarade. Sätherberg Blomsterk. 47 (1879). Äfven då han tror sig hviska, ljuder (hans stämma) starkare än mången talares från talarstolen. De Geer Minn. 2: 176 (1892). Vid viskning sluta sig stämbanden .. aldrig tillräckligt för att åstadkomma ton. Danell SvLjudl. 9 (1911). Laura brydde sig inte om att uppfatta viskningen. Siwertz Sel. 2: 158 (1920). Han hör inte vad Edwin säger. Det kan vara så att han viskar, han står nära henne, sorlet i rummet är högt. Jörgensdotter BergDöttrar 98 (2009). — jfr TEATER-, TILL-, UT-VISKA o. ANDE-, AVGRUNDS-, TEATER-VISKNING. — särsk.
a) viskande föra samtal (med ngn); särsk. i fråga om hemlighet l. löst prat l. skvaller (jfr d), särsk. med pluralt subj. (o. reciprok bet.); särsk. med bestämning inledd av dels prep. med (förr äv. vid), betecknande den l. de med vilken l. vilka samtal förs, dels prep. om, betecknande vad samtalet gäller; förr äv. ss. dep. Sigh emillan the huiske och tasle så. Aschaneus HwsRegl. 23 (1614). (Han undrade vad) Drotningen och Siska hade hwiskat wid hwar andra om. Verelius Herv. 135 (1672). En Swensk satt wid mig, wi wiskades med hwar andra. Swedberg Lefw. 80 (1729). Han hviskar sagta med Stenbock. Lidner (SVS) 1: 302 (1781). Senare på kvällen viskade mannen och kvinnan om far. Johansson HusFlon 174 (1997).
b) i fråga om skolarbete l. läxförhör o. d., i fråga om att viskande (söka) meddela sig med kamrat. Vid minsta hviskning reste han uppå sig, slog boken i kathedern och röt till förfärligt. CFDahlgren 4: 129 (1831). Nog visste vi klasskamrater hvem Ulf var, isynnerhet .. de tröga bland oss som han pluggade med och hviskade till i kritiska stunder. Åkerhielm GamlRoman 123 (1907).
c) tr.: viskande framsäga l. yttra (ngt); särsk. med avs. på ngt hemligt l. förtroligt o. d.; särsk. med obj. bestående av att-sats; äv. med indirekt obj.; jfr d. Grubb 728 (1665). Välsignad evigt vare medbröders visa nit! Då de hviska dig sit beröm, blåses smädelsen i basuner. Kellgren (SVS) 5: 265 (1793). Hvad hviskar du om Balders vrede? Tegnér (TegnS) 4: 42 (1824). Det är fråga om den lede frestaren själf, honom, som hviskar onda ingifvelser i människornas hjärtan. OoB 1894, s. 150. När jag viskade, att det var Hamlet, prins av Danmark, vilken roll kusken brukade spela på Svenska teatern i Chicago, så blev min vän .. mycket livligt road. Lagergren Minn. 8: 116 (1929). — särsk.
α) ss. anföringsverb; äv. mer l. mindre bildl. Ur knoppen sticker Rosen ut / Sin friska purpurmund / Och hviskar: ”Är ej vintren slut? / Säg, grönskar jordens rund?” Stagnelius (SVS) 2: 306 (c. 1820). ”Har du sett killen i kritstrecksrandigt?” viskade hon med en diskret nick mot ett av fönsterborden. Ingemarsson SmåCitr. 56 (2004).
β) i vissa uttr. i förb. med öra; särsk. i sådana uttr. som viska ngn ngt i örat l. viska ngt i ngns öra; äv. utan direkt obj. Thet som huiskas idher j örath, thet prediker på taken. Mat. 10: 27 (NT 1526). Trädde .. fram dristeligen; men blef, sedan klockaren wiskrat presten i öhrat, snöpeligen afwister. Westerberg Lefv. 8 (1734). Möller hviskade honom i örat, at Clas Bisterfeldt .. war i Möllen med en hemlig beskickning. Dalin Hist. III. 1: 255 (1761). Genom att tålmodigt viska goda och kloka ord i hans öra fick hon honom att förändra sinnelag. KvinnLittH 1: 73 (1981).
γ) (†) för att förstärka l. ge eftertryck åt något utsagt l. påstått, i uttr. (så) du hör vad jag viskar, bara så att du vet, för tusan, för sjutton. Engström 1Bok 7 (1905). Du hör va ja viskar, Johan! Du ä – den bästa kamraten i hela lage. Koch Arb. 243 (1912). Pojkar ska lära sig veta hut – så du hör hva ja hviskar! säger Oskar Alfred på sin argot. Engström Häckl. 20 (1913).
d) med pronomenet man ss. subj., i fråga om att viskande återge l. föra vidare förtroende l. hemlighet l. illasinnat l. lögnaktigt tal o. d., ofta liktydigt med: skvallra l. sladdra; äv. med obj. (jfr c), särsk. med obj. bestående av att-sats; äv. i opers. pass. l. i pass. utan utsatt agent. (Jag rädes ej) för det som en och annan emellan viskas om farliga tillställningar och allehanda busar. 2RARP 21: 14 (1761). Det hvilar något mystiskt öfver slägtförhållandena, och det hviskas, att Urraca är Ortunis syster. PT 1910, nr 275 A, s. 3. Snart nog började man .. viska om vad som skett, och rykten om skandalen nådde den chockerade släkten. Selander Pegas. 32 (1937, 1950). Det viskades .. om att hon haft ihop det med docent Låck i somras. Jersild BabH 122 (1978). Man viskade att han hade köpt sig en rumänsk grevetitel som han stoltserade med på Rivieran en månad varje år. DN 22/7 2011, Kultur s. 29.
2) om sak: åstadkomma ljud som påminner om l. liknas vid viskande (i bet. 1); särsk. om träd l. löv l. skog l. vind o. d.; äv. med kvardröjande bet. av 1, i mer l. mindre bildl. anv. (äv. med obj.). Och lunden hviskade om nöjen / Och skogen suckade om qval. Kellgren (SVS) 2: 304 (1790). Vårvindar friska / Leka och hviska, / Lunderna kring, likt älskande par. Nyberg 2: 167 (1832). Den gamla Asken står ännu och hviskar vid det höga fönstret. Bremer Brev 4: 157 (1861). Hans harnesk skulle glänsa, och purpursidenet skulle hviska och skratta om Abisags steg. Vinterg. 1894, s. 31. Vinden tar allt med sig, viskar dina hemligheter, tar och ger. Berg Fotogr. 129 (2006).
3) ss. vbalsbst. -ning, konkretare, om en ringa mängd av ngt, gnutta, smula, aning; särsk. i fråga om ngt abstrakt, särsk. i uttr. vara bara en viskning jämfört med, vara en bagatell jämfört med. Välskuren behå i antroncharmeuse med en viskning fiberfill i kupan. DN 6/10 1968, s. 40. Tycker ni att ishockeyns seriesystem är krångligt? Det är bara en viskning jämfört med det invecklade nätverk som handbollen nu presenterar. SvD 26/9 1990, s. 18.
Särsk. förb. (till 1): VISKA FRAM10 4. viskande framsäga l. uttala (ngt). The som nogast j sielatogan förmågha hwiska någor ord fram. LPetri ChrPina n 8 b (1572). En upphöjd karakter, mot hvilken ett tvifvel ej ens hviskats fram. 3SAH 11: 7 (1896). jfr framviska. —
VISKAS VID. (†) ss. dep.: viskande l. lågmält samtala. (Han) lade sigh i sängan hoss .. Karin och begynte hwisskass wedh. VRP 1666, s. 250. Der hviskades man vid i sin förstämning. CVAStrandberg 5: 127 (1862).
Ssgr: A: VISK-LEK. (visk- c. 1753 osv. viske- 1765–1798) benämning på sällskapslek där deltagarna till varandra i tur o. ordning viskande förmedlar en mening, vilken då den når siste man sannolikt är mer l. mindre förvanskad; äv. allmännare, om utbyte av hemligheter l. spridande av lösa rykten l. skvaller o. d. Tersmeden Mem. 3: 269 (1747; normaliserat). I bland de förnufftigare och granlaga menniskior i partierne tålas inga visklekar, som röra folcks heder, men ibland de mindre efftertäncksamme, torde de väl gå i svang. 2RARP 19: Bil. 99 (1755). Tänk på viskleken. Ett budskap viskas från den ene till den andre. Varje gång .. förvanskas det lätt, spetsas till i ena ändan och avtrubbas i andra. GbgP 5/10 2002, s. 31. —
-NYHET. (†) om nyhet som förmedla(t)s hemligen l. i tysthet (o. har karaktären av skvaller). Thorild (SVS) 6: 11 (1779). Härstädes är sig alltid likt och har varit sådant ifrån Thorilds tid, ty som man sett har han sagt .. (Lund) vara ett ypperligt tillhåll för hvisknyheter. Tiden 29/2 1848, s. 4.
B (†): VISKE-LEK, se A.
C: VISKNINGS-KAMPANJ. kampanj (se kampanj, sbst.2 3 a) som syftar till att i tysthet sprida lösa rykten l. skvaller. Man (kan) betrakta den anonyma affischen och viskningskampanjen som ett symptomatiskt uttryck för dem som fiska i de politiskt starkt upprörda vattnen i dagens Finland. GHT 9/3 1945, s. 6. —
-PROPAGANDA. (numera bl. tillf.) propaganda bedriven i tysthet gm spridning av lösa rykten l. skvaller. GHT 28/10 1943, s. 7. —
-VIS, adv. med l. gm viskande, i form av viskning(ar). Tilas Ant. 3: 24 (1769). (Pensionatsägaren) är stressad men hinner ändå med att viskningsvis berätta om de kulturpersonligheter som sitter vid plastdukade bord runt om i matsalen. GbgP 29/7 1998, s. 31.
Avledn.: VISKARE, sbst.2, m.//ig. (numera bl. tillf.) person som (ofta l. gärna) viskar; särsk. (o. i sht): skvallrare. Nog kan jag gissa, hvarifr. soml. af våre hviskare få sine uplysningar, som de flitigt ifr. Stockh:m erhålla, och här (i Åbo) i förtroende meddela. Porthan BrCalonius 111 (1794). En deltagare svarade fel i programmet men räddades av en viskare i publiken. AB 24/7 2014, s. 40.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content