(visselig 1527. visserlig (w-, -gh) 1620, 1798. visserligt, adv. c. 1785. wisseligidt (-ghit), n. sg. 1561, 1590)
Etymologi
[jfr fd. vissælig, fvn. vissuligr; till VISS, adj.2, l. analogisk nybildning till VISSERLIGEN]
(†) som man är förvissad l. övertygad om, obestridlig, viss (se d. o. I 2); äv.: som man kan lita på, tillförlitlig (jfr VISS, adj.2 I 3 b). Then borgan oc visseliga foruaringh som tw scriffuer tiig annamad haffua. G1R 4: 110(1527). Thenna Tekn och Mirakel, haffua jw, thet wisselighit är .. Mahomets Regemente och Handlingar, tilkenna giffuit. PPGothus Und. Y 6 a(1590). Visserligt dens hjerta slutit / Inom trefald koppar låg, / Som i hafvets vreda våg, / Första sköra plankan skutit. Kellgren (SVS) 2: 289(c. 1785). Hvad med tiden .. följa vill .. hemställer jag .. uti then visserliga tillförsikt, at Eders Grefliga Nåde, det onda i tid förekommer. Sundelius NorrköpMinne 421(1798; i referat av 1648).
SAOB
