VISTEN vis3ten2, adj. vistne, vistna; komp. vistnare.
Etymologi
[jfr sydsv. dial. visten; möjl. eg. p. pf. till VISTNA]
(i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om hud (l. hand l. ansikte o. d.): väderbiten l. narig (se d. o. 3) l. fnasig; förr äv. om växt l. löv l. gren o. d., liktydigt med: vissen. Sahlstedt (1757). Et wistet blomster. Sahlstedt (1773). På kort tid borttager .. (tvålen) finnar, fräknar, pormaskar, rynkig och visten hud. Kalmar 25/10 1915, s. 1. Vi stanna och söka undertrycka ett leende av fryd för våra vistna, vindspruckna och blödande läppars skull. DN(A) 5/1 1933, s. 6. Potatismjöl är bra för vistna lår. HbgD 2/12 2007, s. 26.
