VURPA vur3pa2, r.; best. -an; pl. -or.
(ngt vard.) plötsligt (o. våldsamt) fall l. snubblande l. ofrivillig kullerbytta; äv. (o. i sht) i fråga om att välta l. köra omkull (med bil l. motorcykel o. d.), ofta med inbegrepp av rotation; äv. mer l. mindre bildl.: misstag, tabbe. Sista sidvagnsloppet .. avbröts .. genom en s. k. vurpa. SvD(A) 5/8 1929, s. 13. Yr i mössan efter en ordentlig vurpa i en isbrant. SvD(A) 23/2 1930, s. 20. Senare gjorde han en vurpa med en sparkstötting, som skar ner i snön så kraftigt att det blev tvärstopp. SvD(A) 21/4 1946, s. 10. Torsdagskvällens första lopp på Solvalla kulminerade i en våldsam vurpa med en rad ekipage indragna. DN(A) 27/11 1964, s. 31. (Ministern) tog ”time out” efter en politisk vurpa. SvD 7/4 1997, s. 2. Jag gjorde en våldsam vurpa och blev irriterande smutsig om händerna. Knutsson Kjærstad JagBrödWalker 59 (2009).
