XENIER, sbst. pl. (se äv. xenium).
Etymologi
[jfr eng. xenia, fr. xénie; av lat. xenia, av gr. ξενία, gästfrihet, till ξένος (se XENO-)]
(†) om förändringar i frövitans form l. färg hos frukter l. frön vid pollinering med främmande pollen. BotN 1881, s. 126. Xenierna bero därpå, att en dubbel befruktning skett, så att icke blott växtämnet utan även den detsamma omgivande fröviten har förutom modern även fadern att tacka för sin uppkomst. LmUppslB 89 (1923). SvLantbrLex. 244 (1941).
