XENIUM kse4nium, n.; pl. -ier.
Etymologi
[jfr t. xenie, f., eng. xenium, fr. xénie, f.; av lat. xenium, av gr. ξένιον, substantivering av adj. ξένιος, som avser gäst l. främling, till ξένος (se XENO-)]
i sht i pl.
1) (i fråga om förh. i det antika Grekl. o. Rom) gåva som av värden skänktes till gäst l. främling l. gåva resp. gengåva som värden o. gästen utbytte (ss. tecken på ömsesidig lojalitet); jfr GÄST-SKÄNK. Atterbom Lyr. 2: 44 (1810, 1816).
2) [utvecklat ur 1; urspr. titel på epigram författade av den romerske skalden Martialis († ca 104 e. Kr.) o. avsedda att åtfölja gåvor; titeln återupptogs av romantikens diktare] (förr) om ett slags satiriskt epigram. BrefNSkolH 23 (1810). Med Atterboms xenier omplanterades det litterärt polemiska epigrammet efter tysk förebild hos oss. 2NF 7: 701 (1907). Goethe-Schillers ”Xenier” (korta satiriska distika, här riktade mot litterära personer och företeelser) blevo världsberömda. Wrangel Dikten 212 (1912).
