publicerad: 2021
YPPERLIG yp3erlig2, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(yppelig 1738–1766. ypperlig (-gh) 1619 osv. — n. sg. o. adv. -ligit 1688. -ligt 1769 osv.)
Etymologi
[jfr d., nor. ypperlig; till YPPER; i bet. c sannol. delvis gm påverkan från YPPIG. — Jfr YPPERLIGEN]
som är av mycket god beskaffenhet l. hög(sta) kvalitet; (högst) förträfflig l. utmärkt l. förnämlig l. utomordentlig l. förstklassig; äv. dels om person (se b), dels närmande sig l. övergående i bet.: storslagen l. extravagant (se c). Ypperliga viner, material. Ett ypperligt exempel, läge. Alldraförsta yppeligit tillfälle. VDAkt. 1688, nr 1073. Hwarest dylika belöningar för .. ypperlige gerningar hafwa warit mäst sällsynte. Posten 1769, s. 484. Rosensteins Åm. Tal. öfver CantzliRådet Bjerkén, i sitt slag ypperligt. Segerstedt Rosenstein 89 (i handl. fr. 1781). Denna ömma, ädla flicka förtjenar en ypperlig lycka. Lindegren 1: 243 (1805). Det har kommit duktigt med snö och lite frost har det varit emellanåt, så att föret är alldeles ypperligt. Virén Skizz. 54 (1890). I det gråkalla vädret noterade Edberg ypperliga 31.23 (i löpning 10 000 m). UNT 24/8 1966, s. 11. Maj är en ypperlig månad att födas i. Jörgensdotter BergDöttrar 177 (2009).
b) om person: som åtnjuter mycket gott anseende; synnerligen framstående l. duglig l. förtjänstfull, mästerlig (särsk. i fråga om ngns sätt att utöva yrke l. syssla o. d.); förr äv. med huvudsaklig tanke på samhällsställning l. börd o. d. (se slutet); äv. i substantivisk anv. (se särsk. slutet). En ypperlig talare, målvakt. Sigfridi K 6 b (1619; om gås). Olåf (Tryggvason) war .. mycket namnkunnig blefwen öfwer alla länder, thärföre at han war taprare, större och ypperligare än som alla andra mans personer. Peringskiöld Hkr. 1: 235 (1697). Här vågar jag säga, at den ypperlige Författaren misstagit sig. Kellgren (SVS) 4: 324 (1783). En stridbar man, ädelsinnad och ypperlig i alla måtto. Strinnholm Hist. 1: 252 (1834). Den ryktbara skådespelerskan .. var ypperlig som Mrs Clarkson. Lagergren Minn. 2: 265 (1923). — särsk. (†) med huvudsaklig tanke på ngns samhällsställning l. börd o. d.: förnäm l. ädel l. högtstående (se d. o. a); äv. om rang l. härkomst o. d.; jfr YPPARE I slutet, II b. Min härkomst är ypperlig. Dalin Arg. 1: 113 (1733, 1754). Konung Johan .. smickrade med stora löften ej allena Ivar Axelson, utan alle de ypperlige i Sverige. Dalin Hist. 2: 795 (1750). Sveriges ypperligaste adel. Gustaf III 1: 50 (1786). En Svensk dam af ypperlig rang. 3Saml. 5: 151 (c. 1825).
c) närmande sig l. övergående i bet.: storslagen l. yppig (se d. o. 5); förr äv. med klandrande innebörd, ungefär liktydigt med: extravagant l. överdådig (jfr YPPIG 4); äv. ss. adv. (jfr d). Kläder sig någon präst fåfängligen och ypperligare .. än hans stånd och villkor ägnar, varde därför af sina förmän varnad. KyrkohÅ 1908, s. 219 (c. 1777). Compost .. Det är en blandning af hwarjehanda, som Landthushållare i England nyttja att strö öfwer sädesbrodden, och som befordrar en ypperlig vegetation. Polyfem V. 28–29: 5 (1812). Den stränga vinterkölden .. hindrar alla formers och färgers ypperliga utveckling. Nilsson Dagb. 66 (1816, 1879). Påfven med kardinaler och hofmän har blifvit ypperligt mottagen. Söderhjelm ItRenäss. 207 (1907). Trädgården var ypperlig. MinnGPrästh. 2: 56 (1925).
d) ss. adv. (jfr c): på ett utmärkt sätt, förträffligt, mycket l. utmärkt väl; äv.: synnerligen l. i högsta grad; i superl. förr äv.: i första hand l. främsta rummet (jfr YPPARE II e); jfr YPPERLIGEN. Passa, fungera ypperligt. Såsom hela den wärkställande Magten .. är näst Eder Kongl. Maj:t Sjelf, ypperligast lagd til Eders Kongl. Maj:ts och Riksens Råd. PH 8: 288 (1766). En ypperligt väl debiterad vers. Kellgren (SVS) 5: 333 (1790). Fru Carlén .. förstår ypperligt att laga tillsamman historier. Sturzen-Becker 1: 119 (1861). Hur är det fatt, bästa svärfar? Ypperligt! Jolin Smädeskr. 74 (1863). Orkestern sköter sin sak ypperligt under hr Hennebergs ledning. Idun 1890, nr 4, s. 39.
Avledn. (numera bl. mera tillf.): YPPERLIGHET, r. l. f. om förhållandet l. egenskapen att vara ypperlig, förträfflighet l. utsökthet l. förstklassighet; i sht förr äv. ungefär liktydigt med: förfining l. förnämitet; äv. konkretare, om enskild omgång av sådant förhållande osv. Vtaff siälen ko(m)mer kärleek, til högheet och ypperligheet: vtaff kroppen ko(m)mer kärleek til wellust. Muræus Arndt 4: 181 (1648). Man må bekänna, at Adeliga Barn gifwa eller äga ingen besynnerlig Ypperlighet, hwarken til Själen eller Kroppen, mer än andra människor. DA 10/12 1771, s. 2. Ypperligheten af herr Runebergs dikter. Cygnæus 3: 163 (1837). Fransmännen beundra sig själva för alla möjliga ypperligheter, mest därför att de anse sig finare än alla andra. Laurin Folkl. 7 (1915).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content