SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2021  
ZIRKON sirkå4n, förr äv. SARGON l. JARGON, r. l. m. (VetAH 1766, s. 228, osv.), ngn gg äv. n. (SvD(A) 28/9 1958, s. 4, osv.); best. -en resp. -et; pl. -er.
Ordformer
(jagoon 1766–1768. jagvon 1772–1790. jargon 1803. sargon 1790–1871. sargone 1781. zirkon (s-, -c-) 1795 osv.)
Etymologi
[av t. zirkon (jfr äv. eng., fr. zircon), av osäkert ursprung, möjl. av arab. zargun, till pers. zar, guld, till den rot med bet.: skina, lysa som äv. föreligger i GUL, adj.; i formen jargon (o. sargon) (jfr eng., fr. jargon), av it. giargone, av samma ursprung som ffr. jargunce, jacunce, samhörigt med jacinthe, hyacinthe (se HYACINT). — Jfr ZIRKONIUM]
(i sht i fackspr.) om hårt o. genomskinligt brunaktigt l. gulrött l. grönt mineral som bl. a. används ss. smyckessten o. råmaterial för utvinning av zirkonium; äv. (i individuell anv.) om ädelsten av detta mineral (i ä. tid uppfattad ss. slag av topas); jfr HYACINT 3. Jagooner, Orientaliska, egenteligen så kallade Topaser. VetAH 1766, s. 228. Zirkon = (ZrSi) = 33,62 kiselsyra + 66,38 zirkonjord. Scheutz NatH 355 (1843). Smycket är korsformigt och besatt med safirer, zirkoner och pärlor. Fatab. 1964, s. 235. Zirkon innehåller vanligen hafnium, thorium och uran och är ett vanligt accessoriskt mineral i sura magmatiska bergarter. TNCPubl. 86: 284 (1988).
Ssgr: ZIRKON-JORD. (†) oxiderat zirkonium (uppfattat ss. en jordart (se d. o. 2)); jfr jord 8 d γ. Ekeberg o. Afzelius Nomenkl. 14 (1795). Zirkonjorden som har sitt namn af Zirkonen, hvari den .. först blef funnen. LittT 1796, s. 60. Ren vattenfri zirkonjord är ett fint hvitt pulver, som kännes sträft. Den har hvarken lukt eller smak. Berzelius Kemi 1: 387 (1808). VaruhbTulltaxa 1: 170 (1931). —
-SYENIT, förr äv. -SIENIT. (i fackspr.) syenit innehållande zirkon. Berzelius Brev 9: 128 (1815).
Spoiler title
Spoiler content