ÄFFLING äf3liŋ2, m.//ig.; -en; -ar.
Etymologi
[bildat av A. Strindberg (möjl. efter en term i den år 1904 publicerade boken Theozoologie av J. Lanz von Liebenfels) till t. affe (se APA, sbst.) medelst suffixet -ling, möjl. med anslutning till ÄTTLING]
(numera bl. ngn gg) ss. nedsättande benämning på anhängare av darwinismen; äv. allmänt nedsättande, utan särskild tanke på darwinismen. Om du .. säger ”det finns ingen Gud för mig!” så ligger något sannolikt i det, men det skulle du skämmas tala om, ty det betyder bara, att du är en gudlös hund, en pervers äffling, en samvetslös bedragare och tjuf. Strindberg BlåBok 229 (1907). Vi enkla äfflingar sitter på parkett och lyssnar. DN 23/2 1978, s. 16. Wagners musik passade vad Strindberg (efter tyskans Affe, apa) kallar ”äfflingarna”, det vill säga ättlingar till apförfäder enligt Darwins lära om människans utveckling. SDS 2/6 2003, s. A18.
SAOB
