[bildat 1834 av den nor. prästen H. M. T. Esmark, till namnet på den nord. havsguden Ägir med tanke på fyndorten i havsbandet vid Langesundsfjorden]
mineral. om monoklint, grönt l. brunt till svart silikatmineral tillhörande pyroxengruppen o. kännetecknande för alkalihaltiga eruptiva (i Sv. på enstaka ställen förekommande) bergarter. Plantamour analyserar ägirin från Brevig. Det är et hornblende, som håller natron. Berzelius Brev 11: 228(1840). I genomfallande ljus är egirinen gräsgrön; brunaktiga varieteter bruka benämnas akmit. 2SvUppslB 23: 596(1952).
SAOB
