ÄNDALÅNGS än3da~loŋ2s, äv. ÄNDELÅNGS än3de~loŋ2s l. ÄNDLÅNGS än3d~loŋ2s, förr äv. ÄNDALÄNGS l. ÄNDELÄNGS l. ÄNDLÄNGS l. ÄNDESLÅNGS l. ÄNDELÄNGST, adv. o. prep. Anm. Möjl. föreligger vid särskrivning o. med förledsformen ända inte en ssg utan ett uttr. motsv. ända, adv. 1 b.
[fsv. ändalangs; jfr fd. ændelangs (d., nor. endelangs); ombildning av ÄNDALÅNGgm anslutning av senare leden till LÄNGS. — Jfr ÄNDES]
(numera bl. ngn gg, i sht i vissa trakter)
I. ss. adv.: (från den ena änden till den andra) längs (med ngt) l. på längden; särsk. dels i förb. med prep. med l. efter, äv. åt, dels motsatt o. i samordning med tvärs (se TVÄRS I c), i sht förr äv. tvärt (se TVÄR, adj. 3 b); äv. bildl.; jfr ÄNDALÅNGo. ÄNDES. OPetri Kr. 149(c. 1540). Deegen tilrättas såsom tilförende, och legges sedan ändelångz på itt Paper en fingers tiock. Salé 175(1664). Att in summa woro fienden 40000 man starcke, hwilka strechte sig något öfwer halfander mihl endelångs med morasset. KKD 3: 195(1711). Floden Somme flyter ändlångs åt Landet. Hübner Geogr. 58(1738). Ny-plogens harfning sker i början med åkerharfven ändalångs efter plogfårorna. LBÄ 44–50: 264(1801). Att .. (lågtryck) är svåra att förutspå när de vandrar ändelångs i stället för att gena på tvärs över riket. HallNyh. 18/11 2010, s. 56.
II. ss. prep.: (från den ena änden till den andra) längs med (ngt); äv. efterställt. Thet andra skiffte begy(n)nas wedh Ysorapako och th(e)r iffrå ändalongx all sommar wägh(e)n ind thil ända rån, som skill Wckelax ok Åya åt. BtFinlH 6: 42(c. 1560). Men förandes min hand then andra wägen, och låret ändalångs, fant jag en foot, som låg uti modrens högra sida. Hoorn Jordg. 2: 36(1723). Staden är så vidlyftig, att .. (den) sträcker .. sig flere Svenska mil ändalångs floden. Almqvist Brev 221(1852).
