[jfr d. essing, nor. esing, nor. nn. äv. æsing; till ÅS, sbst.3]
skeppsb. på översta bordet (se BORD, sbst.1 3) i öppen (klinkbyggd) båt: längsgående förstärkning utmed (insidan av) ovankanten; jfr RELING 1. Men resen hade redan .. bemäktigat sig stumpen af skotet, och höll med jettekrafter denna i ena och i äsingen på båten med den andra handen. Carlén Rosen 61(1842). Reven hålles i handen och dras över ett halhorn, för att inte slitas mot äsingen. Hasslöf SvVästkustf. 30(1949).
SAOB
