(österbottnisk (-otn-) 1715 osv. östrebotniske, pl. best. 1598)
Etymologi
[avledn. av landskapsnamnet ÖSTERBOTTEN]
som kommer från l. tillhör l. utmärker l. på annat sätt avser Österbotten; äv. (numera bl. tillf.) i substantivisk anv., särsk. om person. Desse östrebotniske hafwe .. stemplet mycket ondt. RA I. 4: 566(1598). Borgmästaren i en af de Österbottniska städerna. Wacklin Minn. 3: 3(1845). De österbottniska socknarnas sigill. Schybergson FinlH 1: 354(1887). Den österbottniska skärgården. Anderson Brev. 13(2004).
Avledn.: ÖSTERBOTTNISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) österbottnisk kvinna l. flicka. Weste(1807). Skådespelerskan Stina Ekblad, österbottniskan som gör Dramatensuccé. AB 10/8 1989, s. 13.
2) österbottnisk (svensk l. finsk) dialekt. TÅbo 1777, s. 124. Till genuin Finska måste man .. räkna den periodbyggnad, som beror af verbernas reflexiva form i Savolaxskan och Österbottniskan. HForsT 27/8 1831, s. 2. Österbottniskan är ett mycket gammalt svenskt språk med egna distinkta drag. AB 30/6 1975, s. 34.
