publicerad: 2023
ÖVENDEFULL, adj.
Ordformer
(öfu-, öfw-)
Etymologi
(†) som är mer full (se FULL, adj. 2) (av ngt) än normalt, överfull; äv. om person: i hög grad berusad, stupfull (jfr ÖVER-FULL d). A:o 1660 gick han öfuende full i p(re)dikostolen. VDAkt. 1666, nr 149. En stor Siö, öfwende full med Holmar. Rudbeck d. ä. Atl. 3: 540 (1698).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content