SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1934  
JAPAN japa4n, m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er; äv. JAPANES jap1ane4s, äv. ja1p-, m.; best. -en; pl. -er; förr äv. JAPANARE l. JAPANESARE, m.; best. -en l. -n; pl. =; förr äv. JAPANER l. JAPANESER, m.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(japan 1893 osv. japanare 1820—1883. japaner, sg. 1781. japaner, pl. 1674 osv. japoner, pl. 1635. japanes 1880—1929. japanesare 1790—1853. japonesare 1781—1807. japaneser, sg. 1763. japaneser, pl. 1798—1929. japoneser, sg. 1702. japoneser, pl. 1680—1799)
Etymologi
[jfr t. japaner, japanese, eng. japanese, adj. o. sbst., fr. japonais, adj. o. sbst.; avledn. av landsnamnet JAPAN (jfr JAPAN-). Formen japan torde (i anslutning till folknamn på -an, t. ex. INDIAN, KORSIKAN) hava uppkommit ur (den från t. lånade) pl.-formen japaner, vars -er uppfattats ss. pl.-ändelse. — Jfr JAPANSK]
man tillhörande den (gm blandning av tre olika raser uppkomna) folkstam som bebor Japan; äv. utan avs. på ras: manlig invånare i Japan; i pl. om individer av det japanska folket utan hänseende till kön. Schroderus Os. III. 2: 246 (1635). Då den Europeiska Adelsmannen aftvättar en skymf i sin väns blod, ristar Japonesaren sin buk, för at icke öfverlefva vanära eller onåd. Rosenstein 2: 260 (1789). Höflighet mot alla inpräntas från första lefnadsåren hos hvarje japan. LfF 1905, s. 358.
Avledn.: JAPANESERI10104, n. konst. förhållandet att i konst (särsk. måleri) mer l. mindre medvetet imitera japanerna l. använda en teknik som påminner om de japanska konstnärernas; äv. konkret, om konstvärk (särsk. målning) vari dylik imitation l. teknik framträder; äv. bildl. (Porträttet) hade öfver sig något af japaneseri, särskildt hvad beträffar kompositionen. PT 1897, nr 284, s. 3. Lindqvist BakMoln. 254 (1911; konkret). I björkarna driver månen / ett täckt japaneseri. Johansson Jäg. 167 (1913). Japaneseriet var starkt en vogue under 80-talet i Paris. SvD(L) 1924, nr 92, s. 5. —
JAPANISERA, v., -ing. göra (ngn l. ngt) japansk(t) till utseende l. levnadssätt o. d.; vanl. i pass. o. ss. vbalsbst. -ing; i p. pf. äv. i adjektivisk anv. Wieselgren ÖAtl. 46 (1876). En münchare, som efter tio års vistelse .. (i Yokohama) blivit japaniserad. Mörne Katz VitMän 204 (1928).
Spoiler title
Spoiler content