publicerad: 2003
Ordformer
(förr äv. th-)
Etymologi
[liksom t., eng., fr. talmud av hebr. talmūd, studium, lära]
relig. om den stora, i två versioner föreliggande judiska skriftsamling som innehåller utläggningar och diskussioner av de heliga skrifterna, lagtolkningar m. m. Theröfwer Rabbinerne vthi bägge sina Thalmuder sigh mycket jämra. Sylvius Mornay 558 (1674). En muntelig Lag, eller de så kallade Fädernas Stadgar, som omsider samlades i .. Talmud. Eberhardt AllmH 1: 68 (1766). Talmud .. innehåller en samling af framstående skriftlärares och rabbiners utsagor, påbud och lagtolkningar. Waldenström Österl. 303 (1896). Den samling man normalt avser då man talar om Talmud är den yngre stora samlingen, den babyloniska Talmud .. skriven på hebreiska och babylonisk arameiska, samlad ca 500 e. Kr. men slutligt redigerad .. på 600-talet. NE (1995).
Ssgr: TALMUD-LÄRD. jfr lärd 2. JudLittSSkr. 7: 165 (1925). Gråskäggiga talmudlärda och frihetssvärmande ungdomar. 14SovjBer. 44 (1929). Morfar, en ädel profetgestalt .. var en talmudlärd av rang. Ehrenpreis Liv 21 (1946). —
Avledn.: TALMUDISK040, adj. relig. som har att göra med l. hänför sig till talmud. Sylvius Mornay 672 (1674). Eljest tillåta de Talmudiska förordningar ännu i denna dag, at et diur, som faller i någon grop på Sabbaten, skal bekomma foder. Bælter JesuH 4: 472 (1757). För vidare talmudiska studier företog han resor till Posen (dvs. Poznán i Polen). 2NF 33: 673 (1922). (Alexandersagan) är en av medeltidens mest märkliga förgängelsesagor; ursprungligen återgår den till talmudisk tradition. Fehrman DiktDöd. 104 (1952). —
TALMUDIST004, m. ⁄ ⁄ ig. relig. om person som studerar o. uttolkar l. är insatt i l. kännare av talmud; äv. om person vars skriftutläggningar, lagtolkningar m. m. återges i talmud. Förthenskull hafwa the gambla Thalmudister påbudit, at (osv.). Sylvius Mornay 92 (1674). Den bekante Spanske Juden och talmudisten Moses Maimonides. HLForssell i 2SAH 58: 128 (1882). —
TALMUDISTIK1004, r. relig. (vetenskapligt) studium av talmud. Det starka intresse för talmudistik och rabbinsk litteratur, som (osv.). Annerstedt UUH II. 2: 291 (1909). Den judiske läraren i talmudistik. Askmark SvPrästutb. 225 (1943). —
TALMUDISTISK0040, adj. [jfr t. talmudistisch] (numera föga br.) talmudisk. Lönnberg Franzos HalfAs. 103 (1881). Auerbach (1915).
Spoiler title
Spoiler content