publicerad: 1893
ADRÄTT adrät4, adj.; n. o. adv. =.
Ordformer
(adroit Swedberg, Svederus)
Etymologi
[af t. adrett, fr. adroit, -e]
(numera mindre br.) skicklig, flink, behändig. En adrätt karl. Swedberg Schibb. 248 (1716). Larsen (1884). — jäg. ss. tillrop till hund vid ett visst enklare dressyrtempo, gm hvilket hunden får visa sin behändighet. Svederus Jagt. 216 (1832). äfv. Göra adrätt, visa sig behändig (säges om hunden i nämnda dressyr).
Spoiler title
Spoiler content